2 Kund och klient inom social- och hälsovården

I detta kapitel:

Tillbaka till serviceguidens ingångssida »

2.1 Myndigheterna har skyldighet att informera

(Förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet)

Myndigheterna ska avgiftsfritt ge sina kunder råd i ärenden inom sitt verksamhetsområde. Om ett ärende inte hör till myndighetens verksamhetsområde, ska kunden hänvisas till den behöriga myndigheten. Kunderna ska bemötas jämlikt, korrekt och opartiskt. Myndigheterna ska använda ett sakligt, klart och begripligt språk.

En kund har rätt att ta del av de uppgifter som ingår i en myndighetshandling och som gäller kunden själv. Uppgifter om innehållet i en handling ska i regel lämnas ut i den form de begärts, till exempel muntligen eller så att handlingen läggs fram för påseende och kopiering.

I förvaltningslagen föreskrivs det hur myndigheterna ska bemöta sina kunder och om deras skyldighet att ge kunderna råd. Lagens bestämmelser tillämpas på uträttande av ärenden hos statliga och kommunala myndigheter, FPA och aktörer som har hand om lagstadgade arbetspensions-, olycksfalls- och patientskadeförsäkringar.

2.2 Tolkning och översättning

(Förvaltningslagen, integrationslagen, utlänningslagen),

En myndighet ska ordna tolkning eller översättning om en person på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom inte kan göra sig förstådd eller inte behärskar finska eller svenska. Denna skyldighet gäller endast förvaltningsärenden som kan inledas av en myndighet (till exempel rättelser, återkrav och justering). När det gäller ärenden som inleds av en kund är myndigheterna däremot inte skyldiga att ordna tolkning eller översättning. Myndigheten kan förvisso också i andra fall ordna med tolkning och översättning för att reda ut ett ärende eller för att trygga den berörda klientens rättigheter. Vid behandling av förvaltningsärenden eller ärenden som gäller ändringssökande som avses i utlänningslagen (exempelvis vid asylförfarande) får tolk anlitas.

2.3 Klient inom socialvården

2.3.1 Hänsyn till klientens intresse

(Socialvårdslagen)

I socialvården är klientens intresse alltid det primära. Vid bedömningen av det som ligger i klientens intresse ska bland annat klientens välmående beaktas, att klienten klarar sig självständigt och att initiativförmågan stärks. Vidare bör det uppmärksammas hur olika tjänster inverkar på klientens och familjens situation som helhet. I förhållande till behoven ska stöden tillhandahållas i rätt tid, vara av rätt slag och tillräckliga. Klientens individuella behov bör beaktas och självbestämmanderätten respekteras. Socialvården bör fästa uppmärksamhet vid att de klienter som behöver särskilt stöd får sina intressen tillgodosedda.

Enligt socialvårdslagen ska socialservice ordnas exempelvis i följande situationer:

  • som stöd för att klara det dagliga livet,
  • för stödbehov med anknytning till boende,
  • för behov av ekonomiskt stöd,
  • för att förhindra marginalisering och främja delaktighet,
  • för stödbehov på grund av sjukdom, skada eller åldrande.

2.3.2 Bedömning av servicebehovet

(Socialvårdslagen, handikappservicelagen, äldreservicelagen)

Behovet av service bedöms i den omfattning som klientens livssituation kräver, i samarbete med klienten och vid behov med närstående och andra aktörer. Vanligtvis utvärderas klientens rätt till hemtjänster, boendetjänster och institutionsvårdstjänster, handikapptjänster och närståendevårdarstöd.

Bedömningen av servicebehovet omfattar

  • en sammanfattning av klientens situation och av stödbehovet,
  • slutsatser om förutsättningarna för klientrelationen,
  • klientens syn på sitt servicebehov
  • en bedömning av behovet av en egen kontaktperson.

Företrädarna för socialvården ska utreda alla alternativ för att stödja klientens situation. De olika servicealternativen utreds lämpligen i samband med bedömningen av servicebehovet. För äldre personer ska kommunen utse en ansvarsperson, om klienten behöver hjälp med att få eller samordna tjänsterna. Bedömningen av servicebehovet utgör grunden för klientplanen.

2.3.3 Hänsyn till de individuella behoven i klientplanen

(Socialvårdens klientlag, socialvårdslagen, handikappservicelagen, äldreservicelagen)

Klientplanen kompletterar bedömningen av servicebehovet och ska vara till stöd så att klienten klarar det dagliga livet. Det ska alltid utarbetas en klientplan, utom vid tillfällig rådgivning eller om det av någon annan orsak är uppenbart onödigt att utarbeta en plan.

Klientplanen utarbetas tillsammans med klienten och vid behov med klientens anhöriga eller företrädare med respekt för självbestämmanderätten. När det ordnas tjänster och stödåtgärder ska utöver de individuella behoven även klientens intresse, önskemål och åsikter betonas. Innan klientplanen utarbetas bör klienten på ett begripligt sätt informeras om sina rättigheter och skyldigheter och om de stödalternativ som står till buds.

Det är bra om klienten innan klientplanen utarbetas skaffar nödvändiga läkarutlåtanden, utredningar och handlingar. Man kan också fundera på var det är bäst att utarbeta planen: hemma hos klienten, på socialbyrån eller någon annanstans. Likaså är det skäl att överväga vilka sektorer som behöver vara representerade när klientplanen utarbetas (till exempel handikappservicen, hemtjänsten, hemvården, den övriga hälsovården, rehabiliteringen, undervisningsväsendet eller arbetsförvaltningen) och att be den som kallar samman samrådet att sköta saken.

Klientplanen ska innehålla

  • klientens och en yrkesmässig bedömning av stödbehovet och av service och åtgärder som behövs,
  • den egna kontaktpersonens bedömning av socialservicen och dess varaktighet,
  • uppgift om hur ofta klienten och kontaktpersonen träffas,
  • klientens och arbetstagarens bedömning av klientens styrkor och resurser,
  • de mål som klienten och arbetstagaren tillsammans ställer upp
  • en bedömning av klientrelationens varaktighet,
  • uppgifter om samarbetspartners,
  • uppföljning och omprövning.

Klientplanen ska vid behov också samordnas med klientens andra motsvarande planer, såsom rehabiliteringsplanen.

Klientplanen är inget beslut om att tjänster eller stödåtgärder kommer att ordnas, utan de ska ansökas separat. Vid utarbetandet av planen ska klienterna därför ges råd och handledning i hur de kan ansöka om tjänsterna och stödåtgärderna i planen. Klienten ska också informeras om vad tjänsterna kostar och hur avgifterna är uppbyggda. I princip ska de tjänster och stödåtgärder som är inskrivna i klientplanen beviljas. Ansökan kan avslås endast av särskilt motiverade skäl.

2.3.4 Socialombudsmannen ger råd

(Socialvårdens klientlag)

Socialombudsmannen är en opartisk person som ska trygga klientens intresse och informera om klientens rättigheter. En klient som är missnöjd med servicen eller bemötandet kan be socialombudsmannen fungera som medlare mellan klienten och myndigheterna. Socialombudsmannen kan också hjälpa till att framställa en anmärkning enligt klientlagen. Varje kommun ska utse en socialombudsman som också kan vara gemensam för flera kommuner.

2.4 Ansökan om en tjänst eller förmån

(Förvaltningslagen)

En ansökan ska i regel göras skriftligen och de krav man har motiveras. Om myndigheten samtycker, kan ansökan också göras muntligen.

God förvaltningssed förutsätter att man får teknisk skrivhjälp med ansökan. Myndigheten ska på ansökningsblanketten skriva in de uppgifter, krav och motiv som den sökande uppger. Den sökande ska försäkra sig om att uppgifterna i ansökan är rätt ifyllda.

2.5 Beslut ska delges skriftligt

(Förvaltningslagen)

En myndighet ska behandla en ansökan utan ogrundat dröjsmål. På klientens begäran ska myndigheten ange den förväntade handläggningstiden och svara på förfrågningar om hur ärendet framskrider. På en skriftlig ansökan ska myndigheten alltid ge ett skriftligt beslut. Av beslutet ska framgå vad den sökande är berättigad till eller hur ärendet annars har avgjorts och där ska anges vilka omständigheter som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats. Beslutet ska verkställas senast inom tre månader efter att ärendet inleddes.

2.6 Kund inom hälsovården

2.6.1 Patientens rättigheter

(Lagen om patientens ställning och rättigheter)

En patient har rätt till hälso- och sjukvård av god kvalitet. Patienterna ska bemötas så att deras människovärde inte kränks och deras övertygelse och integritet respekteras. Patienternas modersmål och individuella behov samt den kultur de företräder ska i mån av möjlighet beaktas i vården och bemötandet. Inom hälso- och sjukvården ska vid behov en plan för undersökning, vård och medicinsk rehabilitering eller någon annan motsvarande plan utarbetas.

En patient ska ges upplysningar om sitt hälsotillstånd, vårdens och behandlingens betydelse, olika vård- och behandlingsalternativ och deras verkningar samt om annat som hänför sig till vården och behandlingen på ett sådant sätt att patienten förstår innebörden. Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inte behärskar patientens språk, eller om patienten på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd, ska tolk anlitas i mån av möjlighet.

2.6.2 Patientombudsmannen

(Lagen om patientens ställning och rättigheter, patientskadelagen)

Patientombudsmannen ska informera om patientens rättigheter och arbeta för att de tillgodoses. Patientombudsmannen ska bistå patienten med att framställa en anmärkning, om patienten är missnöjd med sin hälso- eller sjukvård eller med bemötandet i samband med vården. Varje verksamhetsenhet inom hälsovården ska utse en patientombudsman, som också kan vara gemensam för flera enheter.

2.6.3 Icke-brådskande vård och valmöjligheter

(Hälso- och sjukvårdslagen)

Inom primärhälsovården ska en patient som behöver icke-brådskande vård få kontakt med hälsovårdscentralen vardagar under tjänstetid exempelvis per telefon. Vårdbehovet ska bedömas senast den tredje vardagen från det att patienten tog kontakt. Inom primärhälsovården ska vård ordnas senast tre månader från det att vårdbehovet konstaterats. Denna längsta väntetid får överskridas med högst tre månader inom mun- och tandvård, om vården kan skjutas upp utan att patientens hälsotillstånd äventyras.

Inom den specialiserade sjukvården ska de undersökningar som behövs för att bedöma vårdbehovet och specialistläkarens bedömning göras inom tre månader från det att remissen anlänt. Den vård och behandling som utifrån bedömningen konstaterats vara nödvändig ska ordnas och inledas senast inom sex månader från det att vårdbehovet slogs fast.

En patient får välja hälsostation bland alla offentliga hälsovårdscentraler i Finland. Den som byter hälsostation ska anmäla detta skriftligen, fritt formulerat, både till den nya och till den gamla hälsostationen minst tre veckor före det första besöket. Valet kan gälla endast en hälsostation åt gången. Ett nytt val kan göras tidigast ett år efter det föregående valet. Den som är bosatt eller regelbundet eller under en längre tid vistas utanför sin hemkommun får för vård enligt vårdplanen utnyttja hälsovårdscentralen eller en kommunal verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården i kommunen i fråga.

Den riksomfattande valmöjligheten omfattar också enheter inom specialsjukvården. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren. Det är också möjligt att söka vård i ett annat EU-land. Endast sådan vård ersätts som ersätts i hemlandet. Ersättningen är lika stor som den ersättning patienten hade fått för motsvarande vård i sitt eget land.

När det gäller resekostnader är det att märka att FPA endast ersätter resor till närmaste vårdinrättning inom den offentliga hälsovården där den vård en patient behöver faktiskt finns att få. Se kapitel 7.8.

2.7 Intressebevakningsfullmakt och livstestamente

(Lag om intressebevakningsfullmakt, lag om patientens ställning och rättigheter)

Genom att skriva en intressebevakningsfullmakt kan du på förhand se till att någon annan tar hand om dina ekonomiska angelägenheter och andra ärenden, om du själv inte längre kan sköta dem till exempel på grund av sjukdom. Var och en kan själv bestämma vilka ärenden fullmakten ska omfatta. En intressebevakningsfullmakt ska göras skriftligt. När fullmakten undertecknas ska två ojäviga vittnen samtidigt vara närvarande och bestyrka handlingen med sina underskrifter. När fullmaktsgivaren inte längre kan sköta sina ärenden till exempel på grund av sjukdom, ska den befullmäktigade hos magistraten ansöka om att fullmakten fastställs. Magistraten övervakar den befullmäktigades verksamhet framför allt när det gäller ekonomiska angelägenheter.

Det kan vara bra att be om rättslig hjälp av exempelvis en rättshjälpsbyrå när du vill skriva en intressebevakningsfullmakt. Närmare information ger också magistraten. Tilläggsuppgifter och en modell på en fullmakt för intressebevakning finns på adressen www.oikeusministerio.fi/sv/index/julkaisut/Broschyrer/edunvalvontavaltuu...

Med ett livstestamente kan en patient försäkra sig om att sjukvården ges i enlighet med den egna övertygelsen i situationer där patienten inte kan tillfrågas om sin vilja, till exempel vid en sjukdomsattack eller ett olycksfall. Livstestatementet ska i allmänhet göras skriftligt och styrkas med egen namnteckning. Ytterligare uppgifter och en modell på testamentet finns exempelvis på adressen www.muistiliitto.fi/se/muistiliitto/intressebevakning.

2.8 Hemkommun

Den som bor utanför sin hemkommun i ett långvarigt vårdförhållande som pågår över ett år har rätt att välja hemkommun. Rätten gäller personer som är placerade i institutionsvård eller familjevård eller i boende med boendeservice. Den som är i behov av långvarig institutionsvård, boendeservice eller familjevård kan också på eget initiativ flytta till en annan kommun. I det fallet bedöms servicebehovet i den nya kommunen före flytten.

Tillbaka till serviceguidens ingångssida »