3 Stöd för boende och för att klara sig självständigt

I detta kapitel:

Tillbaka till serviceguidens ingångssida »

3 Stöd för boende och för att klara sig självständigt

(Handikappservicelagen och handikappserviceförordningen, socialvårdslagen, lagen om hemkommun)

3.1 Tjänsterna för personer med funktionsnedsättning främjar jämställdhet

Syftet med kommunernas handikappservice är att främja förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som funktionsnedsättningen medför.

Tjänsterna för personer med funktionsnedsättning indelas i två grupper: tjänster som omfattas av kommunens speciella skyldighet att ordna service (subjektiv rätt) och tjänster som omfattas av kommunens allmänna skyldighet att ordna service.

Tjänster som omfattas av den speciella skyldigheten är:

  • färdtjänst för personer med svår funktionsnedsättning
  • personlig assistans
  • serviceboende
  • ändringsarbeten i bostaden samt redskap och anordningar som hör till bostaden
  • dagverksamhet.

Tjänster som omfattas av den allmänna skyldigheten är:

  • rehabiliteringshandledning och anpassningsträning
  • redskap, maskiner och anordningar som behövs för att klara dagliga sysslor
  • extra kostnader för kläder och specialdiet.

De berörda personerna har subjektiv rätt till de tjänster som omfattas av den speciella skyldigheten. Svår funktionsnedsättning definieras separat för varje tjänst. Beviljandet av de tjänster som omfattas av den allmänna skyldigheten är beroende av kommunala anslag.

Funktionsnedsättning och svår funktionsnedsättning ska bedömas både på medicinska och sociala grunder. Man bör ta hänsyn både till de funktionella begränsningar själva funktionsnedsättningen medför, funktionsnedsättningens varaktighet, boende- och livsmiljön samt olika enskilda faktorer som funktionsnedsättningen medför och som kan inverka på hur personen i fråga klarar sig.

3.2 Subjektiva rättigheter enligt handikappservicelagen

3.2.1 Färdtjänst för personer med svår funktionsnedsättning

Kommunen ska ordna skälig färdtjänst för personer med svår funktionsnedsättning som har särskilda svårigheter att röra sig och som på grund av sin funktionsnedsättning eller sjukdom inte kan anlita kollektivtrafik utan oskäligt stora svårigheter.

Färdtjänst ska ordnas för minst 18 enkelresor i månaden under fritiden inom hemkommunen eller till närliggande kommuner. Dessutom ska det ordnas färdtjänst för resor som behövs för arbete eller studier.

Berörda personer får själva bestämma hur många färdtjänstresor de vill använda inom hemkommunen och hur många till närliggande kommuner. Färdtjänst ska finnas att tillgå varje dag i veckan och alla tider på dygnet. Kommunen får ta ut en avgift för färdtjänsten som inte får vara högre än den gängse tariffen inom kollektivtrafiken på orten eller annan skälig avgift. Taxiföretagaren får inte ta ut någon avgift för förhandsbeställning.

Vid ansökan om färdtjänst ska man ange om man behöver ledsagare. Ledsagarservice ska ordnas till exempel när den hjälp taxichauffören kan ge inte är tillräcklig. Ledsagarservicen är avgiftsfri.

Mera information ger socialväsendet i den egna kommunen.

3.2.2 Personlig assistans

Syftet med personlig assistans är att öka den självbestämmanderätt personer med funktionsnedsättning har över sitt eget liv och att förbättra deras möjligheter som jämbördiga medlemmar av samhället. Rätt till personlig assistans har personer med svår funktionsnedsättning som till följd av en långvarig eller framskridande funktionsnedsättning eller sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver hjälp med de dagliga sysslorna hemma eller utanför hemmet. Med upprepat hjälpbehov avses också nödvändigt behov av hjälp i mindre omfattning. Detta gäller till exempel för synskadade som klarar sig självständigt i en bekant omgivning men som i vissa aktiviteter, särskilt utanför hemmet, nödvändigt och upprepat behöver hjälp av en annan person.

För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den som behöver assistansen kan definiera vad som ska ingå i den och hur den ska ske. Den personliga assistansen gäller inte behov av omsorg, vård och tillsyn som ska tillgodoses med hjälp av andra social- och hälsotjänster. Den gäller inte heller personer i institutionsvård.

Rätt till personlig assistans föreligger inte om hjälpbehovet i huvudsak beror på sjukdomar och nedsatt funktionsförmåga som hör ihop med åldrandet. Märk dock att också äldre personer med funktionsnedsättning och personer som har fått funktionsnedsättningar som äldre på samma grunder som andra med funktionsnedsättning har rätt till service på grund av funktionsnedsättning. Det går att skilja på en funktionsnedsättning som hör ihop med åldrandet och normalt åldrande. En synskada är inte en sedvanlig försämring av funktionsförmågan som hör ihop med åldrandet. För människan är det aldrig ett normaltillstånd att vara blind, utan också för äldre är det alltid fråga om en funktionsnedsättning.

Till den personliga assistansen hör nödvändig hjälp både i och utanför hemmet

  • med de dagliga sysslorna
  • i arbete och studier
  • i fritidsaktiviteter
  • samhällelig verksamhet
  • upprätthållande av sociala kontakter.

Personlig assistans i de dagliga sysslorna och i arbete och studier ska ordnas i den utsträckning som är nödvändigt för den assistansberättigade personen. I fråga om fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter ska personlig assistans ordnas minst 30 timmar i månaden.

Till de dagliga sysslorna räknas bl.a. möjlighet att förflytta sig, påklädning, personlig hygien, klädvård, mathushållning, städning av hemmet och uträttandet av ärenden utanför hemmet. Serviceplanen är central när man ska uppskatta det nödvändiga antalet timmar och därför är det bra att fundera på hur mycket hjälp som behövs redan när man förbereder sig för att utarbeta serviceplanen. För planeringen av service och uppskattningen av servicebehovet finns det material på finska som kan beställas från Synskadades förbund. Se kontaktuppgifterna i slutet av kapitlet.

Kommunen kan ordna personlig assistans på följande sätt:

1) Arbetsgivarmodellen

I arbetsgivarmodellen ersätter kommunen personer med funktionsnedsättning eller långtidssjuka för de kostnader som arbetsgivare har för avlönandet av en personlig assistent. Till kostnaderna räknas förutom lönen också de avgifter och ersättningar som en arbetsgivare ska betala enligt lag. Hit räknas också ersättningar för helg- och övertidsarbete enligt arbetstidslagen, ersättningar enligt semesterlagen och lön för sjukdomstid. Också utgifter för introduktion i arbetet och andra nödvändiga kostnader utifrån det lagstadgade arbetarskyddet kan ersättas. Också lönekostnader för en ersättare för den ordinarie anställda ersätts. Likaså ersätts andra skäliga nödvändiga kostnader för assistenten. Det kan då gälla till exempel assistentens resekostnader, om assistansen kräver att assistenten reser med arbetsgivaren.

Kollektivavtalet för personliga assistenter gäller endast de assistenter vilkas arbetsgivare, alltså personen med funktionsnedsättning, är medlemmar i Heta - Henkilökohtaisten Avustajien Työnantajien Liitto ry, arbetsgivarförbundet för personliga assistenter. Om arbetsgivaren inte hör till Heta ry tillämpas arbetsavtalslagen på arbetsförhållandet.

För att ordna personlig assistans enligt arbetsgivarmodellen krävs det att den som har för avsikt att bli arbetsgivare både kan och vill vara arbetsgivare. Vid behov ska de kommunala myndigheterna ge handledning och bistå i ärenden som gäller avlönande av en assistent. Den som fungerar som arbetsgivare kan också överföra en del av uppgifterna på en tredje part genom att köpa tjänster för löneuträkning, löneutbetalning, utbildning och förmedling av assistenter.

Anhöriga eller närstående till dem som behöver personlig assistans kan vara assistenter endast om detta av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den hjälpbehövandes intresse. Det kan exempelvis gälla ett omedelbart behov av hjälp efter att assistenten insjuknat eller arbetsförhållandet avslutats, eller när det visar sig vara svårt att hitta en assistent utanför familjen. Också särskilda skäl i anknytning till funktionsnedsättningen eller sjukdomen kan berättiga till att avlöna en anhörig som assistent, till exempel vid sjukdomar och funktionsnedsättningar som starkt inverkar på funktionsförmågan.

2) Assistanstjänster med servicesedel

Kommunen kan ge en servicesedel för anskaffning av assistansservice. Servicesedeln ska vara värd så mycket att man med den kan köpa personlig assistans i enlighet med serviceplanen. Servicesedeln lämpar sig för att ordna med personlig assistans särskilt om antalet timmar per vecka är litet eller om man behöver en ersättare för den ordinarie assistenten. Kommunen godkänner de serviceproducenter inom socialvården av vilka man kan köpa tjänster med servicesedeln. En klient kan alltid vägra ta emot servicesedeln och ska då av kommunen hänvisas till andra tjänster.

3) Assistansservice i kommunens egen regi eller som köptjänst

Kommunen kan ordna personlig assistans i egen regi eller som en köptjänst. Kommunen ska särskilt ta hänsyn till klientens självbestämmanderätt.

Alla beskrivna sätt att ordna personlig assistans kan kombineras med varandra eller med andra handikapptjänster eller med socialtjänster, såsom hemtjänst och närståendevård, om det är ändamålsenligt med tanke på det hjälpbehov som fastställs i serviceplanen. Personlig assistans kan också användas som ett komplement till boendeservice, om servicen inte i tillräckligt hög grad tryggar de tjänster den berörda personen behöver utanför boendeserviceenheten eller hemmet.

Personlig assistans är avgiftsfri för mottagaren. Den kan inbegripa också hemvård och hemsjukvård eller hemservice. Om den personliga assistansen ordnas med stöd av en serviceplan och ett beslut om individomsorg delvis med hjälp av dessa tjänster, är också dessa tjänster avgiftsfria för mottagaren då de ingår i den personliga assistansens. (Se också kapitel 3.5.2 och 3.5.3).

Material på finska om personlig assistans, serviceplanen och om att fungera som arbetsgivare kan beställas från Synskadades förbunds intressebevakningssakkunniga eller av byråsekreterare Taina Strang-Suninen, tfn 09 3960 4577, taina.strang-suninen@nkl.fi. Närmare uppgifter www.nkl.fi/etuusohjeet. Rådgivning på svenska ger FSS rehabiliteringsrådgivare, kanslinummer 09-6962 300.

3.2.3 Serviceboende

Kommunen ska ordna serviceboende för personer med svår funktionsnedsättning som är i ständigt och särskilt omfattande behov av hjälp av andra för att klara de dagliga sysslorna, men som inte är i behov av ständig vård på institution.

Till serviceboendet hör en bostad, som kan vara egen bostad, ett servicehus, ett gruppboende eller decentraliserat boende. I boendet ingår också nödvändig service i anknytning till boendet och för att klara sig i vardagen. Det gäller exempelvis hjälp med att förflytta sig, påklädning, städning och medicinering. Den här servicen kan ordnas till exempel som kommunal hemservice och hemsjukvård.

Serviceboende kan också ordnas med hjälp av personlig assistans, som stöd för närståendevård, som ändringsarbeten i bostaden och genom arrangemang med trygghetstelefon. Vanligen ordnas serviceboendet som en kombination av dessa tjänster och stödåtgärder. Tjänsterna utgår från den individuella serviceplanen och är kostnadsfria för användaren.

Obs! Förutom serviceboende enligt handikappservicelagen ordnar kommunerna också serviceboende enligt socialvårdslagen. Klientavgifterna fastställs då enligt klientavgiftslagen, vilket gör att personens inkomster inverkar på avgifternas storlek.

3.2.4 Ändringsarbeten samt redskap och anordningar i bostaden

Kommunen ska ersätta personer med svår funktionsnedsättning för skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden och för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, om dessa åtgärder är nödvändiga för att personen i fråga ska klara de funktioner som hör till normal livsföring.

Bedömningen av hur nödvändiga ändringsarbetena är ska utgå från den berörda personens behov. Personer med funktionsnedsättning ska kunna röra sig självständigt i bostaden och använda sådana utrymmen där som gör det möjligt för dem att klara sig självständigt hemma.

Till ändringsarbeten i bostaden räknas även planeringen av åtgärderna samt avlägsnande av hinder i bostadens omedelbara närhet såsom från gården och trappuppgången i höghus. Till ändringsarbeten i bostaden som ersätts hör till exempel ändringar av belysningen, som måste göras på grund av synskada. Redskap och anordningar i bostaden som ersätts är bl.a. olika lyftanordningar och larmsystem. Ersättning ska sökas senast inom sex månader efter att kostnaderna uppstått.

3.2.5 Dagverksamhet

Dagverksamhet ska ordnas för personer med svår funktionsnedsättning, vilkas funktionsnedsättning medför en så svår funktionsbegränsning att de inte kan delta i arbetsverksamhet enligt socialvårdslagen och som inte är berättigade till dagverksamhet enligt lagen angående omsorger om utvecklingsstörda. Man har rätt till dagverksamhet till exempel om funktionsförmågan är kraftigt nedsatt till följd av samverkan mellan flera olika funktionsnedsättningar och sjukdomar.

3.3 Anslagsbundna tjänster enligt handikappservicelagen

(Lagen och förordningen om handikappservice)

3.3.1 Rehabiliteringshandledning och anpassningsträning

Syftet med rehabiliteringshandledning och anpassningsträning är att stödja och förbättra de sociala färdigheterna och förutsättningarna för rehabilitering hos personer med funktionsnedsättning genom att tillhandahålla information och färdigheter som främjar rehabiliteringen. Rehabiliteringshandledningen omfattar exempelvis information om tjänster som förbättrar dessa personers funktionsmöjligheter.

Anpassningsträningen kan ordnas antingen individuellt eller i grupp. Individuell rehabiliteringsträning består exempelvis av personlig handledning i mobilitet och punktskrift. Se kapitel 4.1 och 4.2.

3.3.2 Redskap, maskiner och anordningar

Personer med funktionsnedsättning kan utifrån de behov som funktionsnedsättningen eller sjukdomen medför helt eller delvis få ersättning för kostnader för anskaffningen av redskap, maskiner och anordningar som de behöver för de dagliga sysslorna. Ersättningsberättigade är personer med funktionsnedsättning som behöver redskap, maski­ner eller anordningar som inte hänför sig till medicinsk rehabilitering men som de på grund av funktionsnedsättningen eller sjukdomen behöver för att kunna förflytta sig, kommunicera eller klara sig hemma eller i sin fritidsverksamhet. Personen i fråga ska kunna påvisa hur nödvändig den ansökta utrustningen eller anordningen är på grund av funktionsnedsättningen för att klara de dagliga sysslorna. Ersättning kan sökas exempelvis för kostnader för anskaffning av bil, olika fritids- och anteckningsredskap samt hushållsmaskiner. Hjälpmedel för medicinsk rehabilitering beviljas av den kommunala hälsovården, se kapitel 6.2.

3.3.3 Extra kostnader för kläder och specialkost

Personer, vilkas funktionsnedsättning eller sjukdom förorsakar speciellt slitage på kläderna eller gör att de inte kan använda konfektionskläder eller skodon, kan ansöka om ersättning för extra klädkostnader. Likaså kan personer som under en lång tid och regelbundet behöver specialkost eller specialnäringspreparat som förorsakar extra kostnader ansöka om ersättning.

3.4 Tolkningstjänster ansöks hos FPA

(Lagen om tolkningstjänst för handikappade personer)

Tolkningstjänster för personer med hörselskada, synhörselskada eller talskada ansöks hos FPA. Tolkningstjänster beviljas för arbete, studier, uträttande av ärenden, samhälleligt engagemang, fritidsaktiviteter och rekreation. Personer med en hörsel- eller talskada har rätt till minst 180 timmar tolkningstjänster i året och personer med synhörselskada till minst 360 timmar i året. Närmare uppgifter finns på www.kela.fi/web/sv/tolkningstjanster.

3.5 Service som ges hemma

(Socialvårdslagen, lagen och förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården, hälso- och sjukvårdslagen, lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården)

3.5.1 Kommunal hemservice

Hemservicen utför eller assisterar vid uppgifter som hör till boende, vård och omsorg, upprätthållande av funktionsförmågan, vård och fostran av barn, uträttande av ärenden och annat sådant som hör till det dagliga livet. Hemservice tillhandahålls när man på grund av nedsatt funktionsförmåga, en särskild familje- eller livssituation, sjukdom, förlossning, skada eller av någon annan liknande orsak behöver hjälp med uppgifter som hör till det dagliga livet. Barnfamiljer har rätt till nödvändig hemservice av sådana orsaker.

Stödtjänster som ingår i hemservicen är måltids-, klädvårds- och städservice samt tjänster som främjar sociala kontakter. Närmare uppgifter finns i allmänhet att tillgå på kommunens webbplats.

Vad gäller avgifter som tas ut för service i hemmet se kapitel 3.5.3.

Kommunen kan ordna en del av hemservicen med servicesedel och ska då komma överens om detta med klienten. Den som accepterar en servicesedel ska själv kontakta en hemserviceproducent som godkänts av kommunen och komma överens om hur tjänsterna ska ordnas i praktiken. Se kapitel 3.10.

Vid tillfällig hemservice kan det vara fördelaktigast för klienten att använda en servicesedel eller att själv bekosta servicen och dra av dem som hushållsavdrag i beskattningen. Se kapitel 7.10.3.

Hemservice ska sökas hos det kommunala socialväsendet. Många kommuner tillhandahåller hemservice endast för barnfamiljer. Andra klientgrupper kan få hemvård och med det avses en helhet sammanställd av hemservicens och hemsjukvårdens uppgifter. Hemservice och hemvård är socialtjänster som tillhandahålls enligt en bedömning av det individuella behovet. Klienten har rätt att få ett skriftligt beslut på de socialtjänster som tillhandahålls.

Närmare uppgifter finns i socialvårdslagens tillämpningsguide på finska www.stm.fi/sosiaalihuoltolaki.

3.5.2 Kommunal hemsjukvård

Hemsjukvården sköter olika hälso- och sjukvårdstjänster som klienten behöver hemma, såsom uppföljning av läkemedelsbehandling, och ger vård och råd vid sjukdom. Man kan också avgiftsfritt få hem förbrukningsartiklar som behövs i vården samt hjälpmedel som gör det lättare att klara sig hemma. Tanken är att klienten ska kunna bo hemma trots sin sjukdom.

I de kommuner som ansvarar både för socialväsendet och för primärsjukvården har hemsjukvården och hemservicen ofta förts samman till en hemvårdsenhet. För att omfattas av fortlöpande och regelbunden hemsjukvård behöver man läkarremiss. Närmare information ger hälsocentralen i den egna kommunen.

Den som har beviljats personlig assistans enligt handikappservicelagen och assistansen med stöd av en serviceplan och ett tjänsteinnehavarbeslut delvis ordnas med hjälp av hemsjukvårdens eller hemvårdens tjänster, får dessa tjänster avgiftsfritt integrerat i den personliga assistansen.

3.5.3 Avgifter som tas ut för service i hemmet

För fortlöpande och regelbunden hemservice tas det ut en avgift enligt klientavgiftsförordningen som bestäms enligt servicens art och omfattning, klientens inkomster och familjeförhållanden. Inkomstgränserna och betalningsprocenttalen finns på www.stm.fi/sv/klientavgifter.

Varken i klientavgiftslagen eller i klientavgiftsförordningen föreskrivs det separat om avgifterna för stödtjänster och kommunen kan alltså själv besluta om avgifterna. För tillfällig hemservice tas det enligt klientavgiftslagen ut en skälig avgift som kommunen fastställer. Den som är missnöjd med hur avgiften har fastställts kan söka rättelse hos det organ som svarar för servicen. Anvisningar om hur man söker rättelse i beslutet finns i räkningen.

Kommunen ska sänka eller låta bli att ta ut avgift för socialvård om den betalningsskyldiges underhållsskyldighet, försörjningsförutsättningar eller vårdomständigheter kräver det. På dessa grunder kan kommunen enligt prövning låta bli att ta ut eller sänka också andra avgifter.  Klienten kan också få utkomststöd för klientavgifter inom social- och hälsovården. I första hand ska avgiften dock sänkas eller inte alls tas ut.

Den som har beviljats personlig assistans enligt handikappservicelagen och assistansen med stöd av en serviceplan och ett tjänsteinnehavarbeslut delvis ordnas med hjälp av hemsjukvårdens eller hemvårdens tjänster, får dessa tjänster avgiftsfritt integrerat i den personliga assistansen.

3.6 Service enligt socialvårdslagen som stöder rörligheten

Enligt socialvårdslagen ska service som stöder rörligheten ordnas för personer som inte klarar av att självständigt använda allmänna trafikmedel på grund av sjukdom, skada eller av någon annan liknande funktionsnedsättande orsak. Service kan beviljas för att uträtta ärenden eller på grund av något annat behov som hör till det dagliga livet. En tillgänglig och fungerande kollektivtrafik är emellertid det främsta sättet att ordna sådan rörlighet som lämpar sig för alla.

Stöd för rörlighet kan ordnas på följande sätt:

  1. handledning i hur allmänna trafikmedel används och handledd träning
  2. ledsagarservice
  3. grupptransport
  4. ersättning för skäliga kostnader för transport med taxi, invalidtaxi eller ett annat motsvarande fordon
  5. något annat lämpligt sätt.

Den som har rätt till transport eller till ersättning för transportkostnaderna med stöd av någon annan lag kan inte få individuell färdtjänst. Se också kapitlet om färdtjänst enligt handikappservicelagen 3.2.1.

3.7 Social rehabilitering

Med social rehabilitering enligt socialvårdslagen avses en kombination av individuellt stöd och aktivitetsstöd för att stärka den sociala funktionsförmågan, förhindra marginalisering och främja delaktighet. Social rehabilitering omfattar

  1. utredning av den sociala funktionsförmågan och rehabiliteringsbehovet
  2. rehabiliteringsrådgivning och rehabiliteringshandledning samt vid behov samordning av rehabiliteringstjänster
  3. träning i att klara av vardagsfunktioner och olika livssituationer,
  4. gruppverksamhet och stödjande av social interaktion,
  5. andra behövliga åtgärder som främjar social rehabilitering.

Målet med den sociala rehabiliteringen kan vara att lära sig färdigheter som behövs i vardagen, att hantera en drogfri vardag, stödja förmågan att fungera i grupp eller träna sådant som behövs för utbildning eller arbete. Social rehabilitering ska stödja unga så att de kan få arbete, arbetsprövningsplats, studieplats, plats på ungdomsverkstad eller rehabiliteringsplats och inte hoppar av från dessa. Servicen söks hos det kommunala socialväsendet.

3.8 Äldreservicelagen tryggar högklassiga tjänster

(Lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre)

Ett syfte med äldreservicelagen är att säkerställa att äldre personer får vård och omsorg enligt sitt individuella behov och att komplettera social- och hälsovårdslagstiftningen i övrigt. Lagen utgår från att kommunen i första hand ska ge tjänster i hemmet. Ett behov av långvarig vård får tillgodoses som institutionsvård endast om det finns medicinskt grundade skäl eller om det ligger i den äldre personens intresse. Vid långtidsvård ska äldre makar och sambor ges möjlighet att bo tillsammans.

Äldre personers behov av tjänster ska bedömas utan dröjsmål och en serviceplan utarbetas. Man bör resonera kring olika alternativ med de äldre och deras åsikter ska tas med i planen. Socialtjänster ska ordnas senast inom tre månader efter att beslutet har fattats och i brådskande fall utan dröjsmål.

3.9 Stöd för vård av närstående

(Lagen om stöd för närståendevård, pensionslagen för den offentliga sektorn, lag om olycksfallsförsäkring)

3.9.1 Stöd för närståendevård

Med stödet för närståendevård kan kommunen stödja vård och omsorg av sjuka, äldre eller personer med funktionsnedsättning i hemförhållanden. Stödet för närståendevården är en anslagsbunden tjänst som beviljas av kommunen efter prövning. En anhörig till patienten eller någon annan närstående kan fungera som närståendevårdare.

Kommunen och vårdaren ingår ett vårdavtal till vilket en vård- och klientplan ska bifogas. Stödet för närståendevården består av vårdarens arvode och ledighet och andra kommunala tjänster som fastställs i vård- och klientplanen och som kan fås som stöd för vården.

Vårdarvodets nivå fastställs enligt hur bindande och krävande vården är. Arvodet varierar från kommun till kommun År 2017 är det minsta vårdarvodet 392 euro i månaden. I ett vårdmässigt tungt övergångsskede är vårdarvodet minst 784,01 euro i månaden. 

För vårdaren är arvodet beskattningsbar inkomst som berättigar till pension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. Kommunen sköter också vårdarens olycksfallsförsäkring.

Alla vårdare som har ingått ett avtal om närståendevård har rätt till två lediga dagar och vårdare som gör ett krävande vårdarbete till tre lediga dagar i månaden. Kommunen ser till att vården ordnas under vårdarens lagstadgade ledighet. Under närståendevårdarens ledighet eller annan frånvaro kan avlösarservice ordnas med ett uppdragsavtal som kommunen ingår med avlösaren. Avlösarvård ordnas hemma hos den som behöver vården.

3.9.2 Partiell vårdledighet

En förälder till ett handikappat eller långtidssjukt barn som är i behov av särskild vård och omsorg kan få partiell vårdledighet till dess barnet fyller 18 år. Tilläggsinformation: http://tem.fi/tyolainsaadantoesitteet.

3.10 Servicesedeln ökar valmöjligheterna

(Lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården)

Syftet med servicesedeln är att öka möjligheterna för klienter och kunder att välja bland social- och hälsostjänsterna. Kommunen beslutar huruvida servicesedlar införs, vilka tjänster de ska gälla och i vilken omfattning de kan användas. Kommunen beslutar också om servicesedeln ska vara inkomstbunden eller lika stor för alla.

En klient har alltid rätt att vägra ta emot en servicesedel och då ska kommunen hänvisa klienten till tjänster som ordnas på annat sätt. En klient har inte heller ovillkorlig rätt att kräva en servicesedel. Innan en servicesedel beviljas ska klientens behov av service och vård bedömas och en klientplan utarbetas.

Servicesedelns värde ska vara skäligt med tanke på klienten. För tjänster som enligt lag är avgiftsfria får inte någon självriskandel tas ut. Med en servicesedel som beviljas för anskaffning av hjälpmedel för medicinsk rehabilitering ska ett sedvanligt hjälpmedel som motsvarar det individuella behovet kunna införskaffas.

3.11 Understöd för reparation av bostäder

(Lagen om reparationsunderstöd för bostadsbyggnader och bostäder)

Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) beviljar enligt social och ekonomisk behovsprövning understöd för reparation av bostäder för äldre och för personer med funktionsnedsättning. Understödet beviljas bland annat för reparation av berörda personers bostäder, för installation av hiss i efterhand och för undanröjande av hinder för tillgänglighet.

Närmare information ger ARA:s telefon- och e-postservice för reparationer och energiunderstöd, tel. 029 525 0818 eller e-post korjausavustus.ara@ara.fi. Tjänstetid: ti–to kl. 9–15.

Tillbaka till serviceguidens ingångssida »