Läs vår insändare i Hbl 3.5.2025 där vi lyfter upp vikten av Celia.
Vad är viktigare – att myndighetsdokument arkiveras eller att Pelle som går i dagis får en taktil bok på svenska, kan öva upp känselsinnet och börja lära sig läsa punktskrift?
Det låter som en orimlig jämförelse, att ställa behovet av undervisningsmaterial för barn med synnedsättning eller lässvårigheter kontra behovet av att arkivera dokument. Men frågan kan tyvärr bli aktuell om regeringens proposition RP 31/2025 rd, daterad 16.4.2025, godkänns av riksdagen.
I det nya förslaget till sammanslagning av specialbiblioteket Celia och Depåbiblioteket med Riksarkivet förblir Celia en självständig enhet. Trots intresseorganisationernas vädjan är budgeten dock gemensam, utan öronmärkta pengar för produktion och distribution av tillgänglig litteratur. Därtill föreslås det att Celias direktion läggs ner. I direktionen har målgruppen för verksamheten, personer med olika funktionsnedsättningar, varit representerad och kunnat lyfta fram behoven på fältet och påverka utbudet av tillgänglig litteratur och tillgängliga läromedel.
Vår oro för att det kommer att reserveras alltför lite resurser för Celias verksamhet är stor. Sedan 2021 har Celias distribution av tillgängliga läromaterial minskat med omkring 25%. I höst upphör utlåningen av ljudböcker på CD-skiva. Ett digitalt format passar inte alla. Ännu är frågan om hur distanslån från Sverige som skett via CD-skivor olöst. Risken är stor att utbudet av tillgänglig litteratur fortsätter att minska.
Samtidigt uteblir användarnas möjlighet att påverka beslut i och med att direktionen upplöses. Enligt FN:s funktionshinderkonvention ska personer med funktionsnedsättning kunna påverka i frågor som berör dem själva. Att det i propositionen nu står att samarbetet med målgruppen ska ”ordnas på något annat sätt”, utan att det närmare definieras hur, bådar inte gott. Hur ska målgruppen utan representation i ett lagstadgat organ få sin röst hörd? Regeringens pågående ekonomiska åtstramningar förvärrar vår oro.
Förbundet Finlands Svenska Synskadade anser att sammanslagningen, motiverad av funktionell och ekonomisk ändamålsenlighet, inte får ske på bekostnad av de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Staten ska garantera att personer med syn- eller läsnedsättning har rätt att läsa och lära, utan diskriminering och på lika villkor som andra. I propositionen påpekas att reformen har inga ”direkta konsekvenser med tanke på tillgodoseendet av rättigheterna för personer med en funktionsnedsättning”. Vi ber er beslutsfattare observera att följderna kan bli mycket stora.
Anton Gärkman, sakkunnig inom socialpolitik, Förbundet Finlands Svenska Synskadade