”Jag är sjukpensionerad på grund av nedsatt syn och har varit det sedan 2011. Jag är utbildad kock och har jobbat som kock i trettio år. Jag är även utbildad film- och tevefotograf. Och om det inte skulle vara nog, så är jag dessutom författare. Det är författarskapet som jag främst sysslar med som sjukpensionär.
Jag har gett ut tre diktsamlingar och två romaner. Just nu håller jag på med den sjätte boken. Jag har i de sju senaste åren jobbat med en bok om den franska revolutionen. Med hjälp av förstorad text på datorn går skrivandet bra. Mina rutiner är desamma som för seende, men researchen tar mycket längre tid. Tålamodet har alltid varit min starka sida och jag har heller aldrig varit en snabb författare. Visst påverkar synnedsättningen mitt författarskap, men jag har hittat ett arbetssätt som fungerar.
Jag är nästan blind på vänstra ögat. Med mitt högra öga ser jag en svag, tunn bild. Man kan kanske bäst beskriva det som att synen har ett hölje av dimma över sig. Det finns situationer som jag klarar mig riktigt bra i, men det finns också situationer där jag knappt ser någonting. Det som vållar det största problemet är mörker. Redan när det skymmer så får jag svårt att se. Därför bär jag ständigt med mig solglasögon och ficklampa. Med hjälp av dem kan jag reglera ljusförhållandet.
På en mulen vinterdag är det som värst. När allting är vitt och kontrastlöst är det lätt hänt att jag ligger på knä i någon snödriva. Men det är smällar som man får ta, för jag vill röra mig självständigt.
Jag har haft ett historiskt intresse hela livet. Jag är engagerad i Oravais historiska förening, där jag är soldat i regementet. Vi klär upp oss i gamla uniformer, marscherar och uppträder. I Oravais utkämpades ett slag som avgjorde Finlands öde 1809. Detta slag brukar vi dramatisera. Det känns mycket bra att dra en gammal uniform på sig. Man lever sig in i hur folk hade det under den här tiden.
Mitt historiska intresse tar inte slut där. Jag är också intresserad av gastronomihistoria. Jag har trehundra kokböcker hemma varav cirka hundra är riktigt gamla. Böckerna är inte museala, men gamla. Jag tycker om att kombinera mitt matintresse med mitt historiska.
Folk brukar ta det med ro när jag berättar att jag är synskadad. Efter en stund kommer frågorna smygande. Hur ser du att gå? Hur tar du dig fram? Jag försöker svara på dem så gott jag kan, men min syn är väldigt ologisk. Synen förändras hela tiden. Ena dagen ser jag si, andra så. Därför har jag en hel arsenal med billiga läsglasögon här hemma.
Text: FSS
Foto: Terese Bast
FSS publicerar en presentation per dag. Du hittar alla presentationer här.