Jag heter Bo-Erik Enell, jag är 70 år, pensionär och bor i Jakobstad med min fru Helena. Vi har tre vuxna barn och fem barnbarn som behöver passning då och då.
Under mina år i yrkeslivet jobbade jag som konduktör för VR. Jag har varit stationerad i Jakobstad, Karleby och Kontiomäki. Jag jobbade inom godstransportsidan bland annat med bangårdsarbetsuppgifter. Jag har inte arbetat med biljettförsäljning i passagerartåg fastän den biten också ingick i min utbildning.
Jag blev pensionerad år 2002, och sedan 2003 har jag varit aktivt med i Norra Österbottens synskadades verksamhet som bland annat ledsagare. Det var min goda barndomsvän Leif Nybohm som tipsade mig om att behovet av ledsagare var stort. Eftersom jag upplever att jag har tid att hjälpa till så gör jag det.
Jag är stödjande medlem i NÖSS och har deltagit i många resor, evenemang och möten. Det är många synskadade som behöver ha seende ögon med sig för att kunna göra saker utanför hemmet. Sedan min vän tipsade mig om att bli ledsagare har jag bland annat varit med på tandemläger till Åland.
Nu som pensionär är jag bland annat aktiv i en lokal Bridge-klubb och så leder jag vattengymnastik för synskadade varje onsdag. Det mesta som jag sysslar med är frivilligarbete men vattengymnastiken är under Folkhälsans regi. Jag tycker också om att promenera och att hålla mig igång.
Jag vill hjälpa andra eftersom det känns som att jag vill ge någonting tillbaka. Eftersom jag har tid och är vid god hälsa vill jag vara till nytta och hjälpa andra, det känns meningsfullt. Jag tycker att det är bättre att ha kamrater att göra saker med. Socialt umgänge och sociala nätverk är viktiga, speciellt för personer med synnedsättning. Det är nog ett ordentligt handikapp att inte se och då behöver man mycket hjälp.
Det är intressant att se hur vetenskapen går framåt och hur mycket man i dag kan göra för att hindra att man förlorar synen. På något sätt borde man ännu mer få ut budskapet om ögonsjukdomar och hur viktigt det är att gå och kontrollera ögonen. Det skulle vara bra att gå till optikern minst vart tredje år. Om man upptäcker sjukdomarna i tid finns det större chans att göra något åt dem.
Slutligen vill uppmana alla som har tid och som vill ha sociala kontakter att bli ledsagare. Ledsagare behövs och om man känner sig manad kan man ta kontakt med distriktssekreteraren och komma överens om hur man kommer i gång.
Text:FSS
Foto:Privat