Hur kan vi upprätthålla en bättre balans – vad ger forskningen för rekommendationer? För att upprätthålla balansen krävs ett enormt samarbete mellan olika system i vår kropp. De kan indelas i fyra olika system som samarbetar med varandra.
Det mest självklara är kanske det vestibulära systemet eller i vardagsspråk kallat balansorganet som sitter i innerörat och fungerar som ett litet mätinstrument. Mätinstrumentet består av de tre båggångar (övre, mellersta och bakre båggången) samt av hinnsäckarna. Hinnsäckarna registrerar linjära rörelser, till exempel när man åker upp eller ner med hissen, och båggångarna som är placerade i tre olika dimensioner (upp – ner, fram – bak och åt sidorna) registrerar roterande rörelser, till exempel när vi befinner oss på en båt på ett gungande hav. Inuti detta mätinstrument finns två olika typer av hårceller samt vätska. Detta sinnesorgan reagerar på olika typer av vibrationer och strömningar från den omgivande vätskan och skickar sina impulser till hjärnan via balansnerven. Samma vätska rör sig mellan alla tre båggångar och reagerar lite i efterskott på rörelsen. Det är inte ett alldeles perfekt system och kan jämföras med ett navigeringssystem som var i bruk under mitten av 1900-talet som kallades tröghetsnavigeringssystem. Systemet byggde på att man med noggranna accelerometrar mätte farkostens lägesändringar under färden och utifrån dessa beräknade dess nuvarande position. Man kan lugnt säga att felräkningar kommer att uppstå under vägen.
Synen del av systemet
Om vi säger att det vestibulära systemet är nummer ett av de fyra så är synen nummer två. Det vestibulära systemet är starkt sammankopplat med synen. Små kristaller fyllda med kalcium sitter fast i vissa grupper av hårceller och när vi till exempel böjer eller vinklar huvudet åt sidan skickar dessa hårceller en nervsignal ”vi svänger nu åt sidan här så ni vet”. Om vi samtidigt har vår blick fixerad på något objekt så kommer ögonen att justera sig enligt detta för att kunna kompensera.
Detta förklarar delvis varför synen är en viktig del i av att kunna upprätthålla den posturala kontrollen, det vill säga att kunna stå upprätt. Synen informerar oss också självständigt via synnerven om vår position i förhållande till vår omgivning. Ögonen registrerar ifall vår omgivning är stilla eller i rörelse och bekräftat det som vi tar in som sensorisk stimulus via vår kropp och våra lemmar. Nummer tre på vår lista ligger det sensoriska systemet. Känselkropparna i vår kropp talar ständigt om för oss i vilket läge vår kropp är också i förhållande till omgivningen, om vi känner yttre beröring eller tryck och så vidare. Vår hjärna sammanställer sedan informationen från dessa tre system till något som ibland kallas för en ”balansbild”. Utifrån den kan sedan hjärnan signalera tillbaka till vår kropp om vilka muskler den skall spänna eller slappna av på basen av den information vi fått. Vår kropp upprätthåller ständigt en viss nivå av spänning i musklerna, detta kallas för tonus.
Öronen och ögonen samspelar
Synintrycket värderas högst av hjärnan när hjärnan formar sin balansbild. Synnedsättning är inom forskning därmed också starkt kopplat till reducerad förmåga att upprätthålla balans och att risken för att falla ökar markant.
Sammankopplingen mellan balansorganet i örat och synen spelar också in en roll. I ett friskt system kontrolleras och koordineras våra rörelser främst av ögonen. Inom forskningen finns dock inte någon samstämmighet om hur kompenseringen exakt sker då en person har en synnedsättning. Vissa studier påpekar en sådan intressant detalj att personer som är blinda kan påvisa en bättre balans än de med synrester men sedan har andra påvisat motsatsen. Personer med synnedsättning har inom forskning påvisats utveckla starka kompenseringsmodeller genom att hjärnan tar mer aktivt emot signaler från balansorganet och från den sensoriska stimuli vi får via vår kropp.
Inom forskningen har påvisats positiva resultat gällande den posturala kontrollen för personer som lider av yrsel genom rehabilitering av det vestibulära systemet. Personerna genomgick ett träningsprogram med syftet att minska på yrseln, balansproblemen och att öka på deras allmänna fysiska kondition. Programmet var tryggt och hade goda resultat. Detta var bakgrunden för den grupp av forskare som sedan tog sig an att testa ett liknande regim på en grupp personer med synnedsättning. Deras hypotes var att genom träning som stimulerade det vestibulära systemet kunde det bidra med nya motoriska banor och därigenom stärka den posturala kontrollen (och därmed förbättra balansen). De önskade också att den här typen av forskning - om resultaten blev positiva – skulle leda till att uppmuntra rätt sorts av effektiv träning för personer med synnedsättning.
Balansen går att träna upp
Testet innehöll två grupper varav den ena bestod av personer som hade haft en synnedsättning sedan födseln, eller sedan några månader efter födseln, men i övrigt var friska samt en grupp seende personer som också var friska. Gruppen med synnedsättning bestod av unga personer som kvalificerades som blinda. Båda grupperna deltog i allmän fysisk träning tre gånger i veckan i 45 min åt gången. Gruppen med synnedsättning genomgick också ett successivt träningsprogram var man småningom ökade sådana fysiska övningar som var ämnade att stimulera det vestibulära systemet. Undersökningen pågick under en tre månaders period. Test av balansen utfördes före och efter träningsprogrammet. Före träningsprogrammet visade balanstesten klart sämre resultat för postural kontroll för de personer som hade en synnedsättning. Efter slutfört träningsprogram hade skillnaderna mellan grupperna så gott som försvunnit i de balanstest som utfördes med slutna ögon. Av resultaten drar forskarna slutsatsen att de kan rekommendera fysisk träning som innehåller rörelser som progressivt stimulerar det vestibulära systemet, bland annat huvud och kroppsrörelser, med ändamålet att förbättra balansen och den posturala kontrollen hos personer med synnedsättning. (Forskningen: Clinical Study The Impact of a Vestibular-Stimulating Exercise Regime on Postural Stability in People with Visual Impairment Ida Wiszomirska et al.)
Skribentens kommentar;
All rörelse inverkar positivt! Känns det halt ute kan det absolut hjälpa med taggar under skorna och en trygg armkrok hos en ledsagare att ta tag i men jag kämpar er lite vidare att ta kontakt med ert lokala distrikt och hör med dem om era lokala möjligheter och lösningar för att komma med i gång med någon form av fysisk träning du själv njuter av! All rörelse som göra att du svänger på kropp och knopp aktiverar och rehabiliterar din hjärnas ”balansbild”.
Text: Johanna Meriläinen