Diabetisk retinopati är en allvarlig ögonsjukdom som drabbar personer med diabetes. Självdisciplin krävs för att förhindra synnedsättning och blindhet.
Diabetisk retinopati är en komplikation av diabetes som påverkar ögats näthinna. Ögonsjukdomen uppstår när långvarigt förhöjda blodsockernivåer skadar de små blodkärlen i näthinnan. Detta kan orsaka blödningar, svullnad och syrebrist i näthinnan, vilket leder till en försämrad synförmåga.
Diabetisk retinopati är en av de vanligaste orsakerna till synnedsättning hos vuxna i arbetsför ålder. Nästan alla med diabetes av typ 1 utvecklar någon form av näthinneförändringar efter 20 år med sjukdomen. Ungefär var tredje utvecklar allvarligare former som kan leda till synförlust. Personer med diabetes av typ 2 löper också en hög risk, särskilt om de diagnostiserats sent eller haft dålig blodsockerkontroll under en längre tid.
Flera typer och stadier
Sjukdomen indelas i olika typer och stadier. Bakgrundsretinopati är den vanligaste typen och kännetecknas av små utbuktningar i blodkärlen i näthinnan. Detta är ett tidigt stadium av sjukdomen som oftast inte ger några märkbara symtom och därför vanligen upptäcks bara vid ögonbottenundersökningar.
Om sjukdomen får fortskrida kan blodkärlen blockeras och nya bildas. De nya blodkärlen är mycket sköra och brister lätt, vilket förorsakar blödningar i glaskroppen. Detta stadium kallas proliferativ retinopati och utgör den allvarligaste formen av sjukdomen.
– Om proliferativ retinopati inte behandlas kan det leda till näthinneavlossning och i värsta fall till allvarlig synnedsättning eller blindhet, varnar ögonläkare Henrik Bygglin.
En annan allvarlig form är makulopati. I denna form sker förändringarna i makula, även kallad gula fläcken, som är den del av näthinnan som ansvarar för detaljseendet. Makulopati kan leda till försämrad synskärpa och till svårigheter att läsa och känna igen ansikten.
God självdisciplin krävs
Den främsta riskfaktorn för diabetisk retinopati är naturligtvis diabetes. Ju längre en person har haft diabetes och ju sämre blodsockerkontrollen varit, desto större är risken att utveckla retinopati. Andra riskfaktorer för diabetisk retinopati inkluderar högt blodtryck, njursjukdom och rökning.
För att minska risken för diabetisk retinopati krävs regelbundna kontroller och god självdisciplin. Det är särskilt viktigt att se till att blodsockernivån hålls så nära normala värden som möjligt. Man bör också kontrollera blodtrycket regelbundet och se till att det hålls inom normala gränser.
– Dom som har diabetes har säkert hört det här många gånger förut, men det är mycket viktigt att man äter hälsosamt, motionerar regelbundet, slutar röka och går på regelbundna ögonundersökningar, understryker Bygglin.
Utvecklas i bakgrunden
Speciellt utmanande med diabetisk retinopati är att sjukdomen ofta utvecklas utan märkbara symtom i de tidiga stadierna. När synförändringar väl uppträder kan sjukdomen redan vara långt framskriden.
I de tidiga stadierna märker många inga förändringar alls, men när sjukdomsförloppet framskrider börjar synförmågan gradvis försämras. Suddig eller oskarp syn, svårigheter att se färger, mörka eller tomma områden i synfältet och försämrat mörkerseende hör till de tidiga symtomen. I senare stadier kan man uppleva plötsliga synförändringar, såsom flytande mörka prickar eller streck i synfältet eller en markant försämring av synskärpan.
Svullnad i makula, den del av näthinnan som ansvarar för detaljseendet, kan orsaka förvrängda linjer och göra det svårt att urskilja detaljer.
Undersökningar avgörande
Då diabetisk retinopati ofta saknar symtom i tidiga stadier är regelbundna ögonundersökningar avgörande för tidig upptäckt och behandling.
Den vanligaste undersökningsmetoden är ögonbottenfotografering. Vid denna undersökning vidgas pupillerna med ögondroppar, varefter ögonläkaren tar bilder av näthinnan. Dessa bilder kan avslöja även små förändringar i näthinnan – sådana som inte är synliga för blotta ögat.
Undersökningen är snabb och smärtfri. Den utförs med några års mellanrum beroende på sjukdomens svårighetsgrad och typ av diabetes.
– Alla med diabetes får regelbundet kallelser till ögonbottenundersökningar. Dom ska man gå på. Om läkaren upptäcker tecken på proliferativ retinopati, skickas patienten genast vidare till central- eller universitetssjukhuset för noggrannare undersökningar, förklarar Bygglin.
Strikt blodsockerkontroll och aggressiv behandling
Behandling av diabetisk retinopati syftar till att bromsa sjukdomens framfart och bevara synen så långt det går. I de tidiga stadierna kan en strikt blodsockerkontroll och behandling av blodtrycket vara tillräckligt för att förhindra att sjukdomen förvärras.
När synen påverkas eller när proliferativ retinopati utvecklas kan dock mer aggressiva behandlingar krävas. Laserbehandling är den vanligaste behandlingsmetoden för proliferativ retinopati och vissa former av makulopati. Lasern används för att försegla läckande blodkärl och förhindra tillväxt av nya, sköra kärl.
Vid svullnad i makula används ofta läkemedelsinjektioner direkt i ögat för att minska svullnaden och förbättra synen. Injektionerna ges med några veckors mellanrum och kan fortsätta under flera månader beroende på hur patienten svarar på behandlingen.
I allvarliga fall, särskilt vid omfattande blödningar i glaskroppen, kan en operation kallad vitrektomi vara nödvändig. Under operationen avlägsnas den grumliga glaskroppen och ersätts med en klar lösning.
Forskning och framsteg
Forskningen kring diabetisk retinopati utvecklas hela tiden. Nya behandlingsmetoder har gjort att förekomsten av allvarlig synnedsättning på grund av sjukdomen har minskat avsevärt under de senaste decennierna.
Lovande utvecklingsområden inkluderar nya läkemedel som injiceras direkt i ögat eller tas oralt för att skydda näthinnans celler. Bättre bildbehandlingstekniker möjliggör en tidigare och mer exakt diagnos. Experimentella terapier, såsom stamcellsterapi och genterapi, visar lovande resultat för att reparera skadad näthinna och återställa synen.
– Trots alla framsteg förblir förebyggande åtgärder och tidig upptäckt de viktigaste verktygen i kampen mot diabetisk retinopati, konstaterar Bygglin.
Text: Christian Hellman