I skrivande stund har det gått en vecka sedan utredningsman Kalle Könkkölä presenterade sina alternativa besparingsförslag för de förslag som Social- och hälsovårdsministeriet föreslog för att spara 61 miljoner inom handikappservicen. I utredningen föreslogs 17 alternativa besparingsförslag som totalt kunde spara minst 74 miljoner euro på årsnivå. Ministeriets ursprungliga förslag innehöll bland annat den mycket kritiserade gränsdragningen att då en person med funktionsnedsättning når 75 års ålder, skulle hen få servicen därefter enligt socialvårdslagen, vilket skulle försämra möjligheterna till ett självständigt liv.
Samma dag som utredningsmannen presenterade sina alternativa besparingsåtgärder kom Yle ut med nyheten om att regeringen avstår från sin avsikt till 75-års åldersgräns för tjänsterna i handikappservicen. Dags att dra en suck av lättnad?
Möjligtvis inte. I Yles nyhet nämner minister Rehula (fritt översatt) att ”75-årsgränsen för handikappservice inte kommer att finnas med då lagen bereds vidare, så som det i utredningsmannens rapport föreslås”. Medan rubriken ger en betydligt entydigare bild av att ingen åldersrelaterad gränsdragning kommer att göras, ger Rehulas referens till rapporten en annan signal.
I ett av de 17 alternativa besparingsåtgärderna i rapporten föreslås att personer som beviljats färdtjänst på basen av handikappservicelagen (eller motsvarande lag i framtiden) skulle också då de åldras få färdtjänsten enligt samma lag och därmed behålla antalet resor på samma nivå då de åldras, vilket skulle vara fantastiskt! Men de personer vars funktionsnedsättning huvudsakligen beror på hög ålder, skulle inte få möjlighet till färdtjänst enligt handikappservicelagen. I stället skulle denna grupp få sin service enligt socialvårdslagen med subjektiv rätt till minst 36 resor per år, vilket är medeltalet för vad personer med funktionsnedsättning över 75 år i dagens läge använder sig av per år. Det här skulle betyda att personer som får en synnedsättning på äldre dagar löper risk att bli fånge i sina hem. I Finland finns det i denna riskgrupp 18 000 synskadade som bor ensamma och därför blir speciellt utsatta.
Men det finns ännu hopp. Eftersom utredningsmannen har gjort ett gott jobb med att hitta många andra alternativa besparingsåtgärder, kunde denna nedskärning på 13,8 miljoner slopas och ändå skulle de övriga besparingarna uppnå 60,2 miljoner euro jämfört med målsättningen på 61 miljoner som regeringen satt som mål. Det skulle betala sig tillbaka mångfalt i hemservicekostnader och serviceboendekostnader på lång sikt