I Synpodden hör vi Veera Florica-Rajala och universitetslärare Ulrika Krook om utmaningar och möjligheter med den nya funktionshinderservicelagen.
Den 1.1.2025 trädde den nya funktionshinderservicelagen i kraft genom en sammanslagning av två lagar, handikappservicelagen som berör personer med svår funktionsnedsättning och specialomsorgslagen som berör personer med intellektuell funktionsnedsättning. Vilka förändringar kommer det att medföra för personer med synnedsättning? Det är dagens tema i Synpodden.
Genom samarbete mellan tredje sektorn, alltså FSS och Veera Florica-Rajala som är ansvarig för vårt socialpolitiska påverkansarbete och Soc & Kom där Ulrika Krook är lärare i rättsvetenskap, får vi ta del av två synviklar på lagförändringen och tankar kring vad som vore viktigt att beakta för personer som ansöker om service, men också vad som vore viktigt att beakta för FSS och tredje sektorn som bevakar rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Tillräcklig service
Under diskussionen uttrycks en oro för hur det kommer att gå med den avgiftsfria servicen. Rättspraxis, det vill säga hur en lag tillämpas i praktiken, växer fram år för år, utgående från domslut. Rättspraxis enligt de två tidigare lagarna innebar att samhället i första hand skulle erbjuda avgiftsfri eller förmånligare service åt den som uppfyllde kriterierna.
Nu ska allmänna lagar, primärt socialvårdslagen, tillämpas i försa hand. I handikappservicelagen talas det inte längre om personer med svår funktionsnedsättning, utan om tillräcklig och nödvändig service. Vad det kommer att betyda vet vi inte och innan det klarnar kommer säkert många ärenden att prövas i rätten.
Var på alerten då du ansöker om service
Då du ansöker om service kommer socialarbetaren primärt att gå igenom socialvårdslagens serviceformer och kolla om du klarar dig med det. Är det tillräckligt? Men kom ihåg att syftet med lagen bör uppfyllas, bland annat likabehandling, delaktighet och möjlighet att leva ett självständigt liv. Nu är det viktigt att ställa krav och meddela om servicebehovet är större än det som erbjuds. Acceptera inte beslut över telefon, utan kräv ett möte. Vi startar i princip med ett tomt bord och vet inte vilka rätter som kommer att serveras. Genom att beslut prövas i rätten byggs praxis långsamt upp. Lagens övergångsperiod är tre år.
Ett orosmoment är att lagändringen ställer höga krav på specialkunskap av socialarbetarna. Samtidigt saknas resurser inom välfärdsområdena. Kommer de socialarbetare som ser över servicebehovet att ha tillräcklig kunskap om målgruppens behov?
Lyssna på Synpodden, avsnittet om funktionshinderservicelagen: Vad blev resultatet?