Jag är Gudrun Heikkilä, 63 år. Jag är hemma från Larsmo men har bott redan länge här i huvudstadsregionen. Jag arbetar för svenska synskadade i Helsingfors och är anställd av Stiftelsen svenska blindgården – vilket jag varit redan länge. I juni 2019 går jag i pension efter mina 42 år som hemvårdare.
Det var så att jag blev färdig hemvårdare från Folkhälsans hemvårdsskola i Hindhår 1976 då jag läste en intressant annons i Hufvudstadsbladet. Där stod att Stiftelsen svenska Blindgården söker hemvårdare och jag tyckte det lät lockande. Jag ansökte om platsen och blev anställd – och har jobbat här sedan dess.
Jag trodde att Blindgården innebar en gård där det bor blinda personer, och att mitt jobb som hemvårdare sku vara inom gården, men så var det ju inte! Jobbet har sträckt sig över hela Helsingfors, men intressant har det varit ändå. På grund av mina studier i Hindhår var jag också bekant med var järnvägsstationen och busstationen låg i Helsingfors, så det gick bra att jobba i hela regionen fast jag var hemma från Larsmo i Österbotten. I den åldern som ung och färdigbliven var alla utmaningar roliga.
Jag är en rätt självständig person och jobbar gärna i det tysta. Under åren har jag inte haft så mycket samarbete med andra instanser, men jag har däremot fått otroligt goda relationer till klienterna. Det bästa med jobbet är den feedback jag får dagligen. Jag vet att det jag gör har betydelse för den jag går hos, det gör att jag orkar varje dag. Jag får alltid ett tack.
Nästa sommar ska jag pensioneras, och det har inte varit ett lätt beslut, men då kroppen inte riktigt orkar mera känns det bättre att unga krafter tar över. Det här jobbet har varit mitt liv i 42 år, så det känns faktiskt svårt. Jag har fått mycket goda vänner bland de synskadade. Riktigt varma relationer måste jag säga.
Det jag vill hälsa till min efterträdare och till andra som jobbar med synskadade är att inte ha så skyndsamt. Det är viktigt är att ta de lugnt, och att förklara saker noggrant. Jag gör det kanske inte alltid själv, men det är viktigt att försöka!
Text: FSS
Foto: Privat