”Jag sprang mot havet i stället för bort från det”

Vid åttatiden på morgonen den 26 december 2004 stod Ramli, som då var 30 år, i duschen i sitt hus i staden Banda Aceh på den indonesiska ön Sumatras nordvästra spets. Ramli, som är blind, bodde då med två vänner som också hade synnedsättning.

– Plötsligt började huset att skaka. Vi förstod att det var en jordbävning och sprang snabbt ut ur huset, säger Ramli.

Efter tio minuter avtog jordbävningen, men en stund senare började människor skrika åt dem att fly eftersom jättelika vågor sköljde in från havet. 

– Jag började springa, men jag sprang i fel riktning. Jag sprang mot havet i stället för bort från det. Plötsligt dränktes jag av enorma mängder vatten, säger Ramli.

Virvlar och strömmar förde honom hjälplöst runt i vattnet. Han var övertygad om att han skulle drunkna.

– Slutligen fick jag tag i en trädstam som jag höll mig fast vid. Jag fattade inte vad som hände. Havet låg tre kilometer från mitt hem, men eftersom vattnet var så djupt att mina fötter inte nådde bottnen så antog jag att jag på något vis hade hamnat i havet eller i en flod, säger Ramli.

Skyltar hjälper inte blinda

Det har gått 20 år när vi träffas på ett café i Banda Aceh. Jordbävningen den 26 december 2004 var den kraftigaste som någonsin har uppmätts. Den inträffade i Indiska Oceanen cirka 25 mil utanför nordvästra Sumatras kust och orsakade upp till 30 meter höga vågor, så kallade tsunamis, som rusade fram i en hastighet på 800 kilometer i timmen. Efter 15 minuter nådde tsunamin nordvästra Sumatra med sådan kraft att vågorna vräkte fem kilometer in i Banda Aceh. I över trettio minuter höll sig Ramli fastklamrad vid trädet i vattnet.

När vattnet började sjunka undan hade 60 procent av stadens bebyggelse ödelagts. 60 000 av invånarna hade omkommit. Sammanlagt dödades 160 000 personer på Sumatra.

– Mina rumskompisar överlevde genom att klättra upp på taket till vårt hus, berättar Ramli.

Tsunamin rusade sedan vidare mot Thailand där 5400 människor dödades, däribland 178 finländare. Totalt släcktes 230 000 människoliv i 14 länder. Vid denna tid fanns inga varningssystem eller beredskapsplaner. Idag övervakas tsunamiaktiviteter med avancerad teknologi. Alarmtorn vid kusten kommer att börja tjuta om en tsunami registreras. Skyltar i Banda Aceh upplyser om evakueringsvägar, men det är till föga hjälp för blinda. 

Fyrfaldig risk

Enligt Lowy Institute löper personer med funktionsnedsättning fyra gånger större risk än andra att dö eller skadas i katastrofer. I teorin vet Ramli vad han ska göra om tsunamilarmet ljuder. Myndigheterna har bland annat ljudinformation om det på nätet.

– Man ska snabbt ta sig så högt upp som möjligt i en byggnad eller springa till närmsta höjd. Det finns även några höga tsunamiskyddsbyggnader som man kan söka skydd i, säger Ramli.

De som har en synnedsättning uppmanas ta sig i riktning mot alarmsignalerna eftersom de sänds från ljudanläggningar vid skyddsbyggnaderna.

– Men jag skulle aldrig klara av att snabbt ta mig dit på egen hand, konstaterar Ramli.

Enbart att röra sig utanför hemmet är en utmaning i Banda Aceh som har 262 000 invånare. Bilar och motorcyklar åker fram i hög hastighet på vägar och gator. Trottoarer och vägrenar ockuperas av gatustånd och parkerade fordon. Övergångsställena är lätträknade. Ramli bor på ett gruppboende för personer med funktionsnedsättning, men han är osäker på om han kommer att få assistans om tsunamilarmen tjuter. Evakueringsövningar hålls då och då, men endast en gång har de hållits specifikt för personer med funktionsnedsättning. Det var för flera år sedan.

– Jag skulle känna mig tryggare om jag regelbundet fick delta i evakueringsövningar för personer med synnedsättning, säger Ramli.

Evakuerings­övningar behövs

50-åriga Eriwati och 38-årige Nur Abdullah slår sig ned. Eriwati har synnedsättning till följd av albinism och är ordförande i Aceh-sektionen av indonesiska blindförbundet PERTUNI och Nur, som är blind, är hennes sekreterare. PERTUNI har länge tryckt på myndigheterna för att få till stånd evakueringsövningar för blinda, men det finns ingen budget för det – och inte för mycket annat heller. 2011 ratificerade Indonesien, CRPD, FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, men i Banda Aceh har förbättringarna varit blygsamma. Nyligen varnade Indonesiska Agenturen för Meterologi. Klimatologi och Geofysik för att en kraftig jordbävning och tsunami kan drabba Indonesien inom en snar framtid, vilket oroar invånarna i Aceh.

– Om tsunamilarmet tjuter så kommer jag först och främst att rådfråga mina grannar om vad vi ska göra, säger Nur.

Eriwati återkommer till vikten av regelbundna evakueringsövningar specifikt för personer med synnedsättning.

– Idag har vi tekniken som ger oss information om vad vi ska göra i nödsituationer, men vi har ingen erfarenhet av att praktiskt öva på det, avslutar Eriwati.

Text och foto: Bengt Sigvardsson

Läs mera i senaste numret av Synvinkel:

https://www.fss.fi/sites/default/files/publikationer/finlands_synskadad…