Jag är Lasse Nylund, född 1940 och till yrket maskinchef – numera pensionerad. Hela mitt yrkesliv har jag varit till sjöss på utrikesbåtar och seglat världen runt. Jag har en stor och fin familj bestående av fyra barn, elva barnbarn och fem barnbarnsbarn.
När jag blev pensionerad vid 60 års åldern blev jag rätt så snart engagerad i föreningen Ålands Synskadade. Det var lite av en slump att jag kom med i det hela. Det var nämligen så att min kusin som är synskadad var med och startade föreningen, och han frågade mig om jag kunde ställa upp som domare i deras Bocciaspel. Jag var osäker om ja sku klara av det, för jag var inte van med att umgås på det sättet med personer med funktionsnedsättning. Vilken tur att jag ändå ville prova, för nu vet jag inte vad jag skulle ha gjort utan alla personerna i föreningen!
Genom synskadeföreningen har jag fått alldeles jättebra kompisar som jag umgås regelbundet med. Jag är stödjande medlem och ställer upp på olika sätt, men det är ändå via vänskap. Efter många år på havet var det en ganska stor förändring att vara på fastlandet som pensionär. Dessa personer har hjälpt mig att få tillbaka mitt sociala liv efter att jag varit till sjöss, och nu vill jag inte bli av med dem mera. De har hjälpt mig mer än vad jag hjälpt dem.
Det är betydligt trevligare att göra saker tillsammans än ensam! Förr var jag taltidningsstödperson för taltidningsprenumeranter, vilket var en jättefin och social grej. Jag har dock måsta avsluta det projektet i och med att jag blivit äldre och hälsan blivit sämre, men däremot träffas jag i sociala sammanhang med flera föreningsmedlemmar minst en gång i veckan. Då samlas vi med ett gäng synskadade och stödjande medlemmar för att binda borstar – och det är så himla trevligt att vara tillsammans på det sättet!
Den här föreningen och att hjälpa andra betyder allt för mig. När vi umgås glömmer jag ju bort att många är blinda, och att hjälpa är något som ingår i vänskapen. Det är inte något jag tänker på – vi hjälps ju åt åt bägge hållen.
Text: FSS
Foto: Privat