Ledarhunden Otso är ovärderlig för husse Kenneth

27.4.2021 uppdaterad 28.4.2021

En ledarhund är så mycket mer än bara ett hjälpmedel. Det kan Kenneth Danielsson, 43, från Karis intyga.

Kenneth Danielsson och hans svarta ledarhund, labradoren Otso.

Förutom att vara en trogen kompis och sällskap åt sin matte eller husse skapar hunden också ramar för en rutinerad vardag.
- Jag är mera ute och går än jag gjorde innan jag hade ledarhund, berättar Danielsson.

- Hunden gör det möjligt för mig att röra mig självständigt, samtidigt som den erbjuder mig som bor ensam sällskap i vardagen.

Kenneth Danielsson miste synen för snart fem år sedan i samband med för högt blodtryck. Synnerven skadades plötsligt och oväntat. Vardagen ändrades drastiskt på kort tid för Danielsson som jobbade på kryssningsfartyg då det hände.

- De första två åren var jag utan ledarhund, men jag visste från början att jag vill ha en ledarhund och ställde mig i kö för att få en.

Danielsson har erfarenhet av husdjur från tidigare och visste vad det innebär att vara hundägare. Den första ledarhunden som han blev tilldelad passade inte, efter någon vecka lämnades hunden tillbaka till ledarhundsskolan.

- Det är ganska vanligt att det inte fungerar på första försöket. Det är mycket som ska klicka mellan ledarhund och förare, berättar Danielsson.

Hunden ska bland annat lyda förarens kommandon och Danielsson hade på förhand fått höra att det är väldigt tur om allt faller på plats på första försöket. På kort tid hinner man inte fästa sig vid hunden och Danielsson var redo för ett nytt försök.

Den andra ledarhunden som kom till Kenneth Danielsson heter Otso. Han är en svart labrador som är fyra år gammal. Det var också Otso som kom att bli Danielssons ledarhund.

- Tanken på att nu lämna tillbaka Otso av någon orsak är hemsk. Jag hoppas att vi har varandra i flera år framöver, säger han.

Ledarhunden Otso beskriver han som en lugn och trogen hund. Oftast ligger han lugnt och sover vid sin husse. Han skäller inte och tycker om att äta det mesta.

- Den största nackdelen med labradorer är enligt mig att de äter precis allting som de hittar. Det har hänt en och annan gång att han ätit opassliga saker som han hittat ute på gården, säger Danielsson och skrattar.

Varje dag promenerar Kenneth och Otso tillsammans, i både regn och sol.

- Om det blir väldigt varmt brukar vi vänta till kvällen före vi går ut och gå. Jag bor i radhus och har en egen gård som Otso kan springa på om han vill.

På kända rutter brukar Otso få springa fritt utan koppel. Det har hänt att förbipasserande har förvånat sig över att ledarhundar också ibland är som vilka hundar som helst.

- Jag har berättat åt nyfikna att ledarhundar också får gå utan koppel. Jag tycker att det är viktigt att han ska få röra på sig utan sele ibland, för selen begränsar hans rörelser ganska mycket. Ibland får han också leka i hundparken med andra hundar, oftast då när min assistent tar honom och sin egen hund till hundparken för att leka.

I det stora hela blir Danielsson väl bemött när han rör sig ute med ledarhund. Ibland får han upplysa folk om att man inte får klappa hunden medan den har selen på sig eftersom det betyder att hunden är på jobb.

Hur skulle du beskriva livet med ledarhund?

- En ledarhund är ett relativt dyrt hjälpmedel trots att ledarhundsskolan betalar för veterinärbesök och mat. Men en ledarhund är ett ovärderligt hjälpmedel och sällskap för den synskadade, sammanfattar han.