Hur har personer med synnedsättning det i Norge? I Synvinkel 6 ingår en artikel på norska, här översatt till svenska.
Norges Blindförbund har tagit fram den första barometern för synjämlikhet i Norge. Barometern mäter om synskadade har samma möjligheter och rättigheter som andra i samhället.
Av jämlikhetsbarometern framgår det att endast hälften av de synskadade i arbetsför ålder ser sig som yrkesverksamma, jämfört med 8 av 10 inom hela befolkningen. Detta trots att synskadade och blinda generellt sett har en högre utbildningsnivå än genomsnittsbefolkningen.
”Det är möjligt att uppnå samhällelig jämlikhet för synskadade och blinda, men detta kräver vilja och förmåga från myndigheternas sida att vidta nödvändiga åtgärder. Synskadade måste få samma möjligheter och rättigheter som alla andra. Det måste vara möjligt för alla att lyckas både inom och utanför arbetslivet. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) bör infogas som en del av den norska lagstiftningen för mänskliga rättigheter”, är några av slutsatserna i rapporten.
Marginaliserade, diskriminerade
Sølvi Ørstenvik från Sandefjord anser att det är en lång väg kvar innan blinda och synskadade kan uppleva en verklig jämlikhet.
– Jämlikhetsbarometern är viktig för att visa samhället att vi inte är jämlika. Normalt utgör vi synskadade en marginaliserad grupp som syns för lite. De flesta känner inte särskilt väl till de utmaningar vi ställs inför i vardagen.
Vad tror du är orsaken till att färre synskadade är aktiva inom arbetslivet jämfört med resten av befolkningen?
– Det handlar om ren och skär diskriminering. Jag har haft turen att jobba hela mitt vuxna liv, men många får aldrig chansen i arbetslivet. Jag har hört talas om personer med synskada som har sökt flera hundra jobb, berättar hon.
När Sølvi studerade på 1980-talet, var det stor efterfrågan på fysioterapeuter. Ändå blev hon tvungen att söka många jobb innan en arbetsgivare tog chansen och vågade anställa henne.
– Ibland fick jag inte ens svar på min ansökan. Andra gånger blev jag kallad till intervju för att jag uppfyllde kompetenskraven, men fick i efterhand veta att jag ändå inte var kvalificerad. Tyvärr bär många arbetsgivare på fördomar om synskadade, säger hon.
Fördomarna handlar om att arbetsgivarna inte tror att en synskadad är lika produktiv och de tror det blir dyrt att anpassa arbetsplatsen för att åtgärda detta. Vissa förstår inte heller att en synskadad anställd kan använda en vanlig dator med hjälp av en skärmläsare.
Lite anpassning krävs
För Sølvi krävs det inte mycket anpassning i vardagen för att arbetet ska fungera.
– Jag har en personlig assistent sju timmar i veckan. Detta hjälper mycket i praktiken, till exempel om jag ska på kurs på ett ställe jag inte besökt förut. Men det här bekostas av NAV (=socialtjänsten), så det är inte en kostnad som arbetsgivaren måste stå för, förklarar Sølvi.
Kommunen Sølvi jobbar för har inte ett universellt utformat journalsystem. Därför är hon beroende av läs- och sekreterarstöd för att hitta information om patienterna.
– När sådana system inte är universellt utformade blir jag tvungen att be om hjälp med saker jag egentligen kunde lösa på egen hand, påpekar hon.
Sølvi får stöd av generalsekreteraren i Norges Blindförbund, Per Inge Bjerknes:
– Utöver arbetsgivarnas fördomar och bristande anpassningsåtgärder, är det de stora men lösbara tekniska barriärerna som utgör det största hindret för ett ökat deltagande i arbetslivet. Mot bakgrund av resultaten i denna studie, framstår det som rent absurt att det finns undantag för universell utformning av digitala system i arbetslivet. Dessa undantag måste avlägsnas omedelbart, kräver han.
Onödiga hinder
I sin vardag stöter Sølvi särskilt på två saker som påminner henne om att hon är synskadad: Elektriska sparkcyklar och pekskärmar.
– Jag vet inte hur många gånger jag har gått rakt in i en sparkcykel som någon bara har slängt ifrån sig, säger hon.
Digitalt utanförskap är också en utmaning för många med synskador, särskilt för lite äldre personer. Medan en del tekniska innovationer har underlättat vardagen, är andra omöjliga att använda för blinda och synskadade.
– Smarttelefoner med universellt utformade appar har underlättat många saker i vardagen, anser Sølvi.
Däremot utgör pekskärmarna ett problem för henne. Det har blivit allt vanligare med skärmar där du ska trycka på virtuella knappar på en slät yta. Sølvi stöter på dem på läkarmottagningar, när hon registrerar sig som gäst på företag, när hon besöker offentliga institutioner, samt även i betalningsterminaler.
– De vanliga betalningsterminalerna i butiken utgör inget problem, eftersom de är taktila. Men pekskärmar är inte det, så de är omöjliga för mig att använda. En följd av detta är att jag får betala extra hos läkaren eftersom det tillkommer en avgift när de skickar mig en faktura i posten.
I vissa fall finns det inget annat alternativ än en betalningsterminal med pekskärm.
– Då är jag helt beroende av hjälp av andra. Detta kan leda till att jag måste lämna ut personlig information, till exempel min PIN-kod, som jag egentligen inte får dela med andra. Om jag senare blir rånad får jag problem med banken, förklarar Sølvi.
Synskadade klarar sig bra
Barometern för synjämlikhet har utarbetats genom att Respons Analyse, på uppdrag av Norges Blindförbund, har intervjuat 700 personer med nedsatt synförmåga.
Två utomstående expertorganisationer har tolkat barometern, valda på basen av expertis och tidigare genomförda studier. De två organisationerna är Norsk Regnesentral (NR) och Nasjonal Behandlingstjeneste For Sansetap og Psykisk Helse (NBSPH).
– Barometern visar att många synskadade och blinda klarar sig utmärkt väl och utgör en resurs i arbetslivet, inom familjen och på olika samhällsarenor. Samtidigt är det alltför många som upplever sämre levnadsstandard och livskvalitet än befolkningen i stort. Det finns hinder och det förekommer utestängning och diskriminering inom alla delar av samhället. Detta visar att det finns en obalans inom själva systemet. Det viktigaste enskilda steget norska politiker kan ta är att inkludera FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning i lagstiftningen för mänskliga rättigheter, summerar generalsekreteraren för Norges Blindförbund, Per Inge Bjerknes.
Norges Blindeforbund
- Förbundet är en intresse- och serviceorganisation för blinda och synskadade
- Har 8300 medlemmar.
- Grundades 1900 och är Norges äldsta organisation för personer med funktionsnedsättning
- Har distriktsföreningar i alla fylken, ungefär län eller landskap
- Arrangerar aktiviteter för barn och unga, arrangerar rehabiliteringskurser, bedriver biståndsarbete och har två ledarhundsskolor
- Utför omfattande intressepolitiskt påverkansarbete, erbjuder rådgivning, förvaltar en forskningsfond, driver ett kurscentrum och en arbetscentral för personer med synnedsättning
Axplock ur barometern för synjämlikhet
- De flesta vuxna med synnedsättning rapporterar att deras livskvalitet är god, de upplever att livet är meningsfullt och har goda nära relationer
- Många beskrev att deras digitala kompetens är god
- Många hade blivit dåligt behandlade på sina arbetsplatser
- Tillgången till assistans upplevdes vara bristfällig. 6 av 10 blinda och 5 av 10 med svår synnedsättning upplevde att deras livskvalitet skulle förbättras med bättre tillgång till assistans.
- Fler än 1 av 3 känner att deras rörelsefrihet är begränsad på grund av otillgängliga digitala system för biljetter och tjänster.
- Nästan 2 av 3 stöter på problem med att använda läro- och kommunikationsplattformer, vilket gör att de inte kan följa upp barnens skolgång eller dagisverksamhet