"Lång, runt ansikte, glasögon, rockstil. För att vara exakt, 189 centimeter lång, och alltid klädd i svart.” Så beskriver Pekka Sauri sig själv. Sauri är före detta vice borgmästare i Helsingfors, arbetslivsprofessor i organisationskommunikation, förkämpe och politiker för De gröna och influerare på twitter.
Pekka Sauri är också en av kampanjen MinBild:s galjonsfigurer. Kampanjen, som är ett samarbete mellan FSS och Näkövammaisten litto, pågår under blindveckan den 13-20 november. Den har som mål att få människor att beskriva fotografier med ord i sociala medier genom att använda alt-texten.
Pekka Sauri har aldrig sett ut som en typisk politiker eller tjänsteman. Han är snarare informell och avslappnad, på något sätt lättillgänglig.
Vi sätter oss ned för att prata om vårt yttre, alla krav som är förknippade med hur vi ser ut, och hur man beskriver sitt utseende. Även om Sauri känner att han tillhör den icke-visuella generationen, medger han att det en person manifesterar externt är viktigt. Sitt eget utseende blir han medveten om när han inte kan känna igen sig i ett foto. Det kan vara att han tycker att ansiktsuttrycket är dumt eller surmulet, eller att fotot är taget från en dålig kameravinkel.
– Då blir jag arg. Jag upplever att bilden står i konflikt med min självbild, och att det finns ett glapp mellan dem.
Från blyg till social
Men vem är Pekka Sauri egentligen?
– Jag är en mild person, och jag skulle vilja att stämningen på bilderna som tas av mig skulle vara positiv. Tidigare var jag väldigt blyg.
Resan från introvert till social har krävt mycket övning och tid. Som barn deltog Sauri inte i konversationer utan satt tyst, och att framträda inför publik var motbjudande. En dag bestämde han sig för att sadla om, och det blev gradvis lättare att prestera, tills det längre inte alls var spännande att prata inför folk.
– Det har varit ett stort språng i mitt liv, säger Sauri.
Sauri förkroppsligar definitivt mildhet. Många minns fortfarande radioprogrammet Yölinja, där Sauri var programledare. I programmet ringde lyssnare in för att berätta om sina problem, och Sauri lyssnade och hjälpte dem.
Även i en intervjusituation är han sin stil trogen: omtänksam, lugn och ser rakt in i ögonen. Ibland visar han ett stort leende, vilket nästan känns som en belöning. Hans röst är mjuk och låg.
Det är heller inte alls förvånand att Sauri tycker att det bästa med en person är ögonen, den gillande blicken.
– Eftersom jag kan se, ser jag ofta folk i ögonen.
Sauri hoppas att unga människor skulle påminna sig om om hur betydelsefullt en blick och ett leende kan vara. Med hjälp av dem kan 99 procent av situationer och möten kan hanteras på ett bra sätt. När du lägger till en öppen, vänlig och tillitsfull natur till leendet, glöms de fysiska egenskaperna hos en person bort.
Du ser sällan dig själv
Pekka Sauri har mer än 140 000 följare på Twitter, vilket är ett enormt antal. Sauri är utan tvivel en influencer på sociala medier, och för många också en opinionsbildare och trendsättare.
Fotografierna på sociala medier, särskilt Instagram, där människor ser fantastiskt bra ut, bidrar till att unga får en förvriden verklighetsuppfattning om hur en person ska se ut och vad som är sant. Manipulerade bilder ökar oundvikligen förväntingarna på utseendet. Sauri har inte gått med i detta.
Till skillnad från många andra påverkare på sociala medier visar Sauris tweetström sällan självporträtt och han tar inga selfies alls. Om någon vill ta ett foto på sig själv med Sauri delar de bilden, men det är allt.
– Jag har aldrig ansett mig vara snygg. Jag ser ganska vanlig ut. Jag bråkar inte heller framför spegeln, och tittar faktiskt bara i spegeln när jag rakar mig.
Sauri poängterar att spegeln endast är ett tekniskt och kosmetiskt hjälpmedel för honom.
– Det roliga är förresten att en person ser sig själv väldigt sällan, medan andra ser dig hela tiden.
I takt med att Pekka Sauri, 67, blivit äldre har han blivit snällare mot sig själv.
– När mållinjen skymtar och målen har uppnåtts hamnar mitt eget jag, och de frågor och önskemål som är relaterade till mig, gradvis i bakgrunden. Istället blir gemenskapen, vi, viktigare. För att kunna reagera på detta sätt kräver det att några av dina egna drömmar och mål har förverkligats, för annars finns risken att man blir bitter. Åldrandet gör att framtiden är mindre viktig än det förflutna, säger Sauri och ler.
Text: Marika Mäkinen Foto: Pia Inberg