Sara hjälper andra med glaukom

20.6.2022 uppdaterad 20.6.2022

När Sara Lynard bara var några månader fick hon diagnosen glaukom. När hon var 16 år tvingades hon operera bort det vänstra ögat. Idag driver hon instagramkontot glaukomsara.
– Jag har haft glaukom sedan jag var tre månader, det är en del av livet, och nu delar jag med mig av mina erfarenheter till andra, säger hon.

Sara Lynard är en ung kvinna med mellanblont långt hår och markerade ögonbryn. Hon ler in i kameran.

Sara Lynard har en handmålad ögonprotes och blont långt hår när vi möts under ett videosamtal. Protesen är så välgjord att det ser ut som om hon ser människor rakt i ögonen när hon tittar på dem. Ögat är en exakt kopia av hennes blåa ögonfärg och hon sover till och med med protesen.
– Jag utforskade min identitet och gick i psykoterapi i många år. Vem är jag som person? Hur ska mitt liv se ut med synskadan? Nu vill jag dela mina tankar och foton med andra som drabbats av samma saker, säger Sara Lynard som sedan sommaren 2020 driver kontot glaukomsara på Instagram med 659 följare.
Sara föddes med grå starr. Hennes föräldrar märkte att hon inte tittade dem i ögonen och kontaktade vården. Man menade att det var ett anknytningsproblem och skulle gå över. Men Sara fortsatte att titta bort och två månader gammal konstaterade en ögonspecialist att hon hade grå starr på båda ögonen.
– Jag var blind och blicken alldeles grumlig. Jag kunde inte se något alls. Det blev akut operation. Mina linser togs bort, men ersattes inte med nya som man gör idag. Därefter rusade trycket iväg och jag diagnostiserades med glaukom.
 
Opererades i USA

På ett av fotona hon lagt ut på instagram sitter Sara i mammas knä i USA innan hon ska sövas och opereras. Hon är fyra år gammal och har glasögon och flätor, och hennes ögontryck är farligt högt.
– När jag var fyra försämrades mina ögon. Läget var riktigt illa och ögonläkaren rekommenderade att vi skulle åka till Boston för att få en second opinion av en amerikansk ögonprofessor. Det var dyrt. Mina föräldrar sparade i hop pengar och sålde bilen för att vi skulle kunna åka iväg.

Väl framme opererades hon omedelbart på grund av högt tryck. Läkaren rekommenderade även att hon skulle sluta använda kontaktlinser.
Från USA-resan har Sara mest goda minnen. Ögona stabiliserades och på sjukhuset fanns en Ronald McDonald-lekpark med jätteroliga leksaker och aktiviteter. Ögonläkaren gav henne en kanin som hon döpte till Bunny och som hon fortfarande har kvar. En assistent visade runt familjen, och i hotellobbyn satt ett gäng gubbar som hälsade glatt på dem.

Förlorade ena ögat

Sara började i vanlig skola i Sverige, men efter några år började hon få allvarliga problem med vänster öga. Hon hade stickningar, känningar och skelade mycket. Läkarna opererade henne med bland annat laser, och efter en operation för att få blodet att cirkulera vätskan rätt i ögat återhämtade sig ögat inte. 
– I början såg det bra ut, men efter ett tag började jag få väldigt mycket smärtor, min syn kom aldrig tillbaka. 
Hon skulle börja gymnasiet till hösten när domen kom. Hon var ensam hemma när telefonen ringde och ögonläkaren gav henne två alternativ. Det ena var att laga ögat, men chansen att operationen skulle ge någon effekt var en på miljonen, därför rekommenderade han det andra alternativet, att ta bort ögat.
– Jag ringde direkt till mamma och var hysterisk och grät. Jag ville inte gå omkring med ett hål i mitt huvud – och var även orolig för att förlora mitt högra öga och vad som kunde hända då. Tillsammans läste jag och mamma en blogg där en tjej som hade cancer berättade om hur det var att ha ett bortopererat öga. Jag mejlade tjejen och ställde frågor, och fick bilder på hur det kan se ut med protes.
En vecka innan gymnasiet började opererades Saras öga bort. Hon var då sexton år. Hennes föräldrar visade runt henne så att hon kunde orientera sig i skolbyggnaden innan skolan började, för hon ville inte skylta öppet med att hon behövde hjälp som tonåring.
– Man skulle passa in. Jag överkompenserade mycket för att det inte skulle märkas att mitt öga var dåligt. Det tog lång tid att läsa saker, jag blev utmattad och fick ont i ögonen och huvudet.
Kompisar har Sara alltid haft, även om hon kunde tillbringa somrarna på sjukhuset medan andra badade och njöt av solen. Hon har haft som taktik att direkt ta plats när hon stiger in i ett rum med människor.  
– Mina föräldrar har alltid stött mig att upptäcka livet och jag är en väldigt social person som älskar att skämta. Min taktik har varit att ta för mig som människa och fånga folks intresse så att de tänker på mitt vänstra öga.

 
Jobbar på arbetsförmedlingen

Sara Lynard är undersköterska och har dessutom en utbildning i handikapp- och rehabiliteringsvetenskap från Malmö universitet. Nu jobbar hon på arbetsförmedlingen med att hjälpa människor med funktionsnedsättningar att komma ut i arbetslivet.
– Jag trivs jättebra. Min dröm har alltid varit att jobba med människor. Det var påfrestande att arbeta som undersköterska där man behöver använda sin syn väldigt mycket. Dessutom överkompenserade jag, vilket gjorde att jag slet ut mig.
Sara är noggrann med att sköta ögonhälsan, och behandlar ögonen med fyra olika ögondroppar varje dag.
– Eftersom jag jobbar heltid behöver jag vila och återhämta mig väldigt mycket, ögonen reagerar genast om jag inte gör det. Jag har nästan aldrig aktiviteter under veckan. Annars får jag ont i ögonen, även det bortopererade ögat kan reagera med fantomsmärtor, säger Sara Lynard.
Hon använder ficklampa och förstoringsglaset i mobilen och har en läsplatta hon kan zooma in med.
– Läsplattan använde jag när jag skulle läsa människors 
personnummer på jobbet. Innan man bestämmer sig för att man inte kan någonting, måste man utforska sina möjligheter.
Förutom det är familj och vänner som ställer upp på läkarbesök, och skjutsar Sara hennes viktigaste hjälpmedel.

Katastroftankar 

Sara Lynard har levt på ett stormande hav ända sedan hon var liten, och gått i terapi för att hantera katastroftankar efter att hon förlorade sitt vänstra öga. 
– Så fort jag fick ont i mitt öga kunde jag tänka: nu ryker det ögat också. Det som har hjälpt mig är att jag har pratat med mina läkare om glaukom. Det är inte så att man vaknar och allt är svart. Risken att sjukdomen utvecklas negativt är låg, eftersom trycket varit stabilt så länge. 

Nyttigt med terapi

Genom terapin har hon även kunnat acceptera att hon behöver hjälp-
medel.
– Istället för att skämmas över att ha ett förstoringsglas har jag kunnat se att det blir mycket lättare när jag har det för då blir det mindre fel. Jag mår bättre när jag ger mig själv rätt förutsättningar istället för att låtsas vara någon jag inte är. För jag är inte fullt seende och jag kommer aldrig heller att bli det.
Sara ser på framtiden med spänning och hoppfullhet. Hon har kontrollerat att det är okej att använda ögondroppar som gravid ifall hon någon gång vill bilda familj.
– Tankar om jag kommer att se eller inte finns inte med i min framtidsvision. Jag kan inte veta vad som ska hända, det är livet. När det är bra måste man kunna njuta av livet, säger Sara Lynard.

Text: Helene Wallin