Valgallup: Färdtjänst och delaktighet i topp när FSS-distrikten valde viktigaste valtema inför nya riksdagen

BILDTEXT Varthän under de följande åren? FSS sakkunniga Veera Florica Rajala, våra distrikt och övriga anställda jobbar hårt för att sprida kunskap och påverka politiker, vårdområdena och övriga om de synnedsattas rättigheter i samhället. FOTO: Timo Kari.

Bengt Ahlvik Massör

Jakobstad. Ordförande för Norra Österbottens Svenska Synskadade

1. Färdtjänst 2. Språkliga rättigheter 3. Tillgänglig samhällsservice

Att trygga fortsatt färdtjänstanvändning för synskadade oberoende av ålder samt att värna om användarnas integritet är oerhört viktigt. En fungerande färdtjänst är A och O för att synskadade ska kunna leva ett självständigt och aktivt liv.

I ett tvåspråkigt land är det viktigt att arbeta för att den svenskspråkiga servicen har samma status som service på majoritetsspråket, t.ex. att olika myndighetsmeddelanden utges samtidigt på både finska och svenska.

Samhället blir allt mera digitaliserat och medborgarna förutsätts sköta ärenden själva via webben t.ex. bankärenden och tidsbokningar. Det innebär ofta att man ska identifiera sig med bankkoder, vilket medför problem för många synskadade. Jag önskar att det skulle vara möjligt att även i framtiden få mänsklig service ansikte mot ansikte. 

Jonas Lindström

Pensionär, Borgå. Medlem i FSS

1. Människovärde 2. Synlighet i samhället 3. Kommunikation

Alla människor är lika värda. Det ska inte ha någon som helst betydelse om du är född blind, utan armar, som perfekt president eller superidrottare. I ett civiliserat samhälle är människovärdet det samma oberoende av utgångspunkt.

Att handikappade inte syns är ett problem i samhället. Som exempel kan vi ta matutdelningen här i Borgå. Brödköerna vid Vårberga och WSOY-huset inne i stan har slopats. Bara en matutdelning återstår långt borta från centrum, i Gammelbacka-området.

Vi finlandssvenskar tenderar att föra fram svenskans betydelse i val. Men förmågan att kommunicera över språk-, köns- och åldersgränser är för mig viktigare än att framhålla svenskans ställning.

Febe Mörk

Verksamhetsledare för Distriktsföreningen Vasa svenska synskadade

1. Färdtjänst 2. Välfärdsområden 3. Trafikarrangemang

Färdtjänsten i vårt område har försämrats märkbart, vilket vi har diskuterat med Vasa stads ansvariga myndighet. Tyvärr finns det taxichaufförer som är okunniga i hur man bemöter personer med synnedsättning. Vi uppmanar taxibolagen att kontakta oss för regelbunden utbildning av nya chaufförer.

Vasa centralsjukhus rehabiliteringshandledning för synskadade är central för vår verksamhet och tyvärr icke-fungerande. Det bristande samarbetet bör åtgärdas omgående. Tätorternas trafikarrangemang bör ses över. Trafikljus utan pipljud, övergångar med för höga kanter och rondeller är svåra. Tillgängligheten i allmänna utrymmen bör åtgärdas. Exempelvis järnvägsstationens belysning är bländande.

Vi hjälper gärna till med planeringen av tillgängliga utrymmen och tackar Wasa teater för ett gott samarbete som har lett till ett positivt resultat i renoveringen av teaterbyggnaden.

Rolf Söderlund

Pensionerad kock, Eckerö. Styrelsemedlem i Ålands Synskadade

1. Assistans 2. Färdtjänst 3. Tillgänglighet

Assistenten fungerar som dina ögon, både hemma och ute i samhället. Man kan uträtta mer, känna sig självständig och på så sätt känna sig nyttig. Utan assistent blir man begränsad, försiktig och osäker. Assistent är frihet.

Färdtjänsten ska inte begränsa, du ska inte låta bli att göra saker för att resorna inte räcker! Utan färdtjänst blir man lätt isolerad.

Idag har synskadade rätt till ett begränsat antal fritidsresor som ska räcka till allt: handla, umgås, motionera, vara föreningsaktiv. Tillgänglighet behöver alla jobba tillsammans för att nå! Man ska kunna bo hemma så länge som möjligt och röra sig fritt i publika miljöer både inne- och utomhus. Det ska finnas så få begränsningar som möjligt. Viktigt att komma ihåg att tillgänglighet inte enbart handlar om fysiska miljöer utan även till exempel om ljus, ljud och kontraster.

Harold Henriksson

Pensionerad merkonom & socionom, Pargas. Ordf. för Åbolands synskadade

1. Samarbete 2. Samhörighet 3. Solidaritet

Regeringen bör säkra tillräckliga resurser för samarbete, samhörighet och solidaritet på alla nivåer i samhället. Synrehabiliteringen vid de fem universitetscentralsjukhusen bör få tillräckligt med personal och hjälpmedel för ett gott samarbete. Regelbundna besök hos ögonläkare för professionell uppföljning ska vara en självklarhet.

Förbundens roll är att skapa samhörighet och förbättra tillgången till tjänster för medlemmarnas bästa. De har bredare axlar än vi på lokalnivå och bör synliggöra vår sak. Välfärdsområdena står inför en gigantisk uppgift och bör nu få arbetsro så att verksamheten kommer igång.

Den nya riksdagen bör visa sig solidarisk med alla utsatta grupper. Det är ju en jäkla stor lapsus att den nya funktionshinderservicelagen blev ett hastverk som drabbade de blindas skriftspråk och möjligheten att röra på sig.

Eivor Hafström

Pensionerad barnträdgårdslärare, Pojo, Raseborg. Viceordförande för Svenska Synskadade i Västnyland

1. Färd- och taxitjänst 2. Vård, omsorg 3. Arbetsliv

Vi har rätt till trygghet i alla lägen. Vad gäller färd- och taxitjänsten ska vi inte behöva vara oroliga för att vi inte vågar lita på att den beställda bilen verkligen kommer. Det är också samhällsekonomiskt illa då patienter inte får sin skjuts till sjuk- och hälsovård i tid.

I vården och omsorgen efterlyser jag äldrevård av hög kvalitet. Egenvårdare har rätt till avlastning för att inte bli slutkörda, platserna för intervallvård bör bli fler och gruppstorleken mindre inom småbarnsfostran så att alla barns behov tillfredsställs.

I arbetslivet behövs ökad flexibilitet och mindre byråkrati. Vissa har för lite eller inget arbete alls medan andra tvingas till ett tidvis hälsovådligt hårt tempo.

Kenneth Danielsson

F.d. matros, Karis. Styrelseledamot i Svenska Synskadade i Västnyland

1. Färdtjänst 2. Assistans 3. Synskadeanpassat samhälle

Färdtjänsten måste börja fungera. Det ska gå att boka bil på svenska och få bilen när man behöver den, även kvällstid. Man ska kunna lita på att den kommer och tar en dit man ska. Personlig hjälp för dem som verkligen behöver den.

Om en person har en synskada och bor ensam och inte har anhöriga i närheten blir hen i en svår och sårbar situation. Många behöver mera hjälp av samhället än de får.

Samhället ska vara synskadeanpassat. De som har synskada har rätt att röra sig i samhället på så lika villkor som möjligt som en seende. Många ställen kan synskadeanpassas, såsom övergångsställen med ljudsignaler och markeringar på marken. Det ska finnas möjlighet att få syntolkning. Ledarhundar måste få vara med var än den synskadade rör sig.

Henrik von Martens

Helsingfors, distriktssekreterare för svenska synskadade i mellersta Nyland

1. Självständighet, delaktighet 2. Personlig rörlighet 3. Jämlikhet

Synnedsattas rätt till självständighet och delaktighet i samhällsfunktionerna bör bevaras.

Den nya lagen om funktionshinderservice bör innefatta samma rättigheter till tjänster som tidigare för att säkra synnedsattas autonomi; rätten att lära sig punktskrift och att använda vita käppen. Rätten till tjänster för personer som utvecklar en synnedsättning på äldre dagar ska garanteras.

Lika förutsättningar för personer med synnedsättning som för seende gällande rörlighet och den fysiska miljön bör vara en självklarhet. I planeringen av stadsmiljön är synnedsatta segregerade och inte en aktiv part med samma möjligheter som seende. Starkare lagbaserad säkerställd jämlikhet i samhället. Gällande utbildning och anställning finns det mycket att jobba för.