Kan en person med synnedsättning bli fånge i sitt eget hem när vintern gjort utomhusmiljön otillgänglig? Läs mer om vinterns faror i Synvinkel 8/2023.
För många med nedsatt syn är vintern en lång och mörk period av stress, faror och ofrivillig isolering. När vintern gör utomhusmiljön otillgänglig kan man lätt bli fånge i sitt eget hem.
Hand i hand med vintern anländer snöhögarna och de besvärliga ljus- och ljudförhållandena. Personer med synnedsättning är särskilt utsatta för dessa vinterns lömska följeslagare. När förmågan att röra sig självständigt begravs under de växande snödrivorna ökar risken för depression och social isolering. I värsta fall kan man bli fånge i sitt eget hem. Veera Florica Rajala, socialpolitisk sakkunnig vid FSS, berättar hur hon upplever vinterns första snöfall.
– Först blir jag upprymd. Sen kommer snabbt insikten om att det inte är så goda nyheter trots allt. Alla tidtabeller måste göras om, nya rutter planeras och hjälpmedel grävas fram. Allt tar tid, och mina dagar blir kortare. Det känns påfrestande för mig, berättar hon.
Människan har inte makt över väder och vind, men mycket kan förbättras på det samhälleliga planet. Vintertillgängligheten är ett systemiskt problem som inte uppmärksammas tillräckligt. Veera Florica Rajala förklarar var skon klämmer.
– Tyvärr saknas det kunskap, intresse, förståelse och respekt på alla beslutsnivåer. Specialbehoven prioriteras inte tillräckligt högt. Därför måste lagstiftningen ändras, säger hon.
Vinterunderhållet är avgörande
Vinterns ankomst skapar en myriad av problem: Den bekanta butiksvägen är plötsligt blockerad av felparkerade bilar. De växande snövallarna skymmer sikten vid övergångsställen och hållplatser. De invanda gångrutterna plogas oregelbundet, och snödrivorna byter plats från dag till dag. Veera Florica Rajala har personlig erfarenhet av hur tungt det känns att navigera sig genom vinterlandskapet.
– Innan jag fick min ledarhund kände jag mig ofta ångestfylld. Jag kunde bryta ut i gråt om jag inte kom runt en snödriva. Ibland försökte jag bara klättra över den. Numera försöker jag skratta istället, men känner mig ändå konstant stressad under vinterhalvåret, berättar hon.
Kvaliteten på vinterunderhållet är av avgörande betydelse för förmågan att röra sig självständigt. Snöröjarna placerar snöhögarna där de tror att de skapar minst problem, men det är svårt för dem att bedöma detta ur ett funktionshindersperspektiv. Veera Florica Rajala har en klar och konkret bild av hur man skulle kunna förbättra situationen.
– Planeringen av vinterunderhållet måste göras systematiskt och på kommunnivå. Med hjälp av digitala kartor kan man i god tid bestämma den bästa röjningsordningen och planera var snön ska placeras. Då vet också snöröjarna på förhand hur de ska agera. Detta borde genomföras i varje kommun i hela landet, säger hon.
Vitt, tyst och farligt
Redan ett tunt lager snö skapar problem. Kontrasterna försvinner helt i det vita landskapet och solljuset förvandlar snötäcket till en jättelik bländande yta. Orienteringspunkterna går inte längre att urskilja, och gränsen mellan trottoar och gata suddas ut. Trafikljuden dämpas och förvrängs. Vintern utgör en verklig utmaning även för de duktiga ledarhundarna.
– Min ledarhund Palo jobbar extra hårt under vintern. Bilarna kör annorlunda och förutsägbarheten i trafiken minskar. Han ser inte heller alltid om det är is under snön. Ibland vet han inte hur han ska hantera det. Det tröttar ut honom, berättar Veera Florica Rajala.
Snön försämrar också kontakten till underlaget.
– Den vita käppen är till stor hjälp, men bara några centimeter snö gör att den inte når landmärken under snön. Om man tappar orienteringen kan det bli riktigt farligt. Jag känner till fall där synskadade och deras ledarhundar knuffats omkull eller blivit överkörda av bilar. Det inträffar även dödsfall, berättar Veera Florica Rajala.
Ett gemensamt problem
Gångtrafikanter med funktionsnedsättning är den samhällsgrupp som är mest utsatt för vinterns faror. Problemet berör dock hela samhället. Det inträffar nämligen 50 000 fallolyckor i Finland årligen, och följdkostnaderna uppgår till hundratals miljoner euro. I slutändan är vi alla berörda. Veera Florica Rajala förhåller sig därför försiktigt positiv till framtidsutsikterna.
– Flera kommuner har nu insett att kvaliteten på vinterunderhållet inverkar direkt på folkhälsan, så de har faktiskt börjat ta itu med frågan.
Veera Florica Rajala vill inte heller att vintern svartmålas helt.
– Det kan låta konstigt, men innerst inne gillar jag faktiskt vintern. Jag vill bli av med stressen så att jag kan njuta av vinterns goda sidor. Jag vill göra saker i snön. Jag vill åka skidor och pulka – precis som alla andra!
Text: Christian Hellman
Foto: Henrika Mercadante