23.6.2025 FSS utlåtande om ändring av 2§ i funktionshinderservicelagen

FSS syn på utkastet till propositionen

I första hand stöder Förbundet Finlands Svenska Synskadade rf (FSS) inte förslaget. Vi anser att den nya funktionshinderservicelagen har gjort villkoren för att få service strängare och otydligare. För det första saknar detta lagförslag statistik eller omfattande data om lagens utfall och hurdana tolkningar som har gjorts i olika välfärdsområden. Då varken privatpersoner, experter eller makthavare vet utfallet av den redan godkända lagen är det klart att det är olämpligt med en ytterligare lagändring i detta skede med tanke på rationalitet och långsiktighet, och oskäligt med tanke på de grundlagsförankrade principerna om rättsstatsprincipen (GL 2.3 §) samt rättssäkerhet och god förvaltning som tryggas i GL 21 §.

Det faktum att riksdagen vid godkännandet av RP 191/2022 förutsatte att statsrådet ”följer hur lagändringarna påverkar tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och vid behov vidtar åtgärder för att ändra lagstiftningen” – men att detta ändringsbehov inte har hunnit framträda i myndighetsverksamheten, eftersom det för tillfället verkar som om THL kommer att börja samla in information först på hösten, vilket är för sent med tanke på att avsikten antagligen är att klubba igenom detta nu aktuella förslag på hösten – vittnar om attityden gentemot personer med funktionsnedsättning bland de personer som har velat och fortfarande vill driva igenom denna lag. Så som framgår i expertutlåtandet i HBL (artikel daterad 17.5.2025 på webben och 18.5.2025 i dagstidningen) borde ministeriet ”vänta i minst två–tre år innan man överväger ändringar (...) till exempel ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen kunna klargöra vem som ska få service enligt lagen.”

I andra hand kan FSS tänka sig att stöda lagförslaget, eftersom FSS förhåller sig realistiskt till de rådande realiteterna i det finska samhället. Dock ställer FSS vissa villkor för att FSS ska kunna tänka sig att stöda det nu aktuella lagförslaget. Det beror dels på att den föreslagna tillämpningsparagrafen är problematisk, dels för att motiveringarna till lagförslaget inte korrigerar tidigare brister som betonats av sakkunniga. Därtill innefattar lagförslagets motiveringar formuleringar kring livsskeden, vem som kommer att påverkas av förslaget, äldre personers möjlighet att samla på sig kapital och att äldreomsorgslagen och socialvårdslagen har räckt och även i fortsättningen räcker till för att tillgodose den äldre befolkningens behov, i synnerhet äldre med en (eller flera) funktionsnedsättning(ar). Vissa enskilda meningar och stycken strider emot såväl lagens syfte i 1 § som andra stycken och delar i utkastets motiveringar. FSS ställer som ovan konstaterats några villkor på att vi ska kunna stöda lagförslaget:

För det första är det nödvändigt att omformulera den föreslagna bestämmelsen 2 § 4 mom. Det ska komma tydligare fram att socialvården i välfärdsområdena vid tillämpningen av funktionshinderservicelagen ska inte bara beakta utan även trygga både tidigare funktionshinderservice som en person haft och lagens syfte i 1 §. Detta syfte är att uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället samt att stöda självbestämmanderätten, förmågan att leva ett självständigt liv samt tillförsäkra tillräcklig service av god kvalitet enligt individuella behov. Även om detta kan vara delvis klart för en jurist insatt i funktionshinderrätt är det särskilt viktigt att säkerställa att även sådana yrkespersoner inom socialvården som inte har lagkunskap förstår att man inte bara ska beakta lagens syfte vid servicebedömningen och upprättandet av klientplan, utan att lagens syfte ska tillämpas och tryggas.

För det andra bör texten till motiveringarna i lagutkastet redigeras. Å ena sidan innefattar den, som sagt, vissa specifika meningar som är felaktiga, missvisande eller emot lagens syfte i 1 §. De ska tas bort eller ändras i väsentlig del. Å andra sidan är formuleringarna kring livsskeden, särskilt barn och ålderdom, väldigt problematiska. Detta lyfter FSS fram i vidare detalj nedan, och det har ett stort antal andra aktörer som gett utlåtande fört fram. I grund och botten handlar problematiken om detsamma som i tidigare propositioner vad avser funktionshindersservicelagen.

Förslagen till lagparagrafer och motiveringar är skrivna ur en synvinkel som täcker bara vissa personer med funktionsnedsättning. I stort sett är främst bara vissa grupper av funktionsnedsättning, direkt eller indirekt, nämnda i de enskilda serviceparagraferna, medan andra typer av funktionsnedsättningar, så som personer med synnedsättning, inte nämns alls i detaljmotiveringarna till paragraferna som definierar tillämpningen och innehållet i serviceparagraferna. Dessa motiveringar är även skrivna på sådant sätt att personer med lagkunskap och inte ens expertis inom funktionshinderrätt kan finna sådant som tyder på att dessa "mellanfallare" kommer att få funktionshinderservice på basis av serviceparagrafen – inte nu och inte i framtiden – förutsatt att lagförslaget inte ändras i betydlig omfattning.

Ställningstagande

Förbundet Finlands Svenska Synskadade rf (FSS) ansluter sig till den framförda kritiken och framför följande huvudsakliga krav – utöver vad som specifikt åberopats ovan.

• I första hand: att hela nuvarande förslag dras tillbaka.
• I andra hand: att såväl 2 § i funktionshinderservicelagen som motiveringarna till det ändras på det sätt som beskrivits i detta utlåtande.
• Att ny beredning för att korrigera brister som följer av att man ändrat på eller vill ändra på grundläggande principer som gäller hela socialrätten – inklusive funktionshinderrätten – sker i nära samverkan med funktionshinderorganisationer.
• Att det uttryckligen garanteras att:
  • Rätt till service inte får begränsas på basis av ålder, diagnos, sjukdom eller livsskede.
  • Varje persons behov ska bedömas individuellt med beaktande av självbestämmanderätt och rätten till jämlikhet och till ett självständigt liv.
  • Bedömningsmetoder och tillämpning måste vara enhetliga och rättssäkra i hela landet.
  • Att det tidigare servicebehovet och den funktionshinderservice som en person med funktionsnedsättning beviljats, inte bara beaktas utan tryggas.

FSS betonar även att servicebedömningen för personer med funktionsnedsättning inte får grundas på metoder som utvecklats för äldreomsorgen (såsom RAI), då dessa inte är förenliga med FN:s funktionshinderkonvention och inte heller med finska grundlagen. Inte heller inom äldrevården får RAI-metoden utgöra mer än en aspekt i helhetsbedömningen. Detta bör man säkerställa genom att skriva det uttryckligen i lagutkastet.

Sammanfattande bedömning av mellanfallarproblematiken

Lagförslaget bör förkastas, eller åtminstone bör den föreslagna lagparagrafen ändras avsevärt, inklusive motiveringarna i utkastet.

Den vid årsskiftet ikraftträdda funktionshindersservicelagen öppnas nu igen, men förslaget har inte preciserats på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter. Därtill korrigerar det inte heller de brister som RP 191/2022 förde med sig. Grundproblematiken i den är att RP 191/2022 till stor del beaktar tidigare specialomsorgens synvinkel och en del av mellanfallarproblematiken medan tidigare handikappservice inte behandlas lika ingående, särskilt vad gäller de specifika serviceparagraferna. Detta har lett till att personer som tidigare omfattades av funktionshinderservicen har flyttats över till allmänna lagstiftningen trots att de fortsättningsvis borde omfattas av funktionshinderservicen. Något som också hänt speciellt för den service som familjerna tidigare fick via specialomsorgen.

Exemplen i motiveringarna till de enskilda serviceparagraferna är så pass ensidiga och kortfattade att det innebär att även om tillämpningsparagrafen med tillhörande motiveringar nu ändras i förhoppningen att det kan klargöra oklarheterna vad gäller vem som omfattas av den nya funktionshindersservicelagen, kommer det inte att ändra situationen för de personer med funktionsnedsättning som redan varit ”mellanfallare” och inte inkluderats i tillräcklig mån i exemplen i RP 191/2022.

Därtill kommer de snäva exemplen som ger en indikation i de specifika motiveringarna till de olika lagparagraferna att skapa många nya grupper av ”mellanfallare”, inte minst de med synnedsättning, synnedsättningar på grund av hjärnskada, men även personer med bland annat hjärninfarkt, hjärnskada, svår psoriasis, ALS, MS, svårdiagnostiserade sjukdomar eller lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Denna problematik rättades inte trots kritik av sakkunniga. (...)

Tyvärr korrigerades inte bristerna i RP 122/2024 heller och därmed kan inte tillämpningsområdes preciseras enligt lagförslagets målsättning. Om detta inte görs kommer både många gamla (förutom de som specifikt nämns i de specifika lagmotiveringarna i RPR 191/2022) och många nya personer med funktionshinder att inte få funktionshinderservice, även om de uppfyllde villkoren i den föreslagna 2.4 §. De specifika serviceparagraferna är nu och kommer även att bli portvakter som kommer att styra personer med synnedsättning, exempelvis till socialvårdslagen. Den preciserade tillämpningsparagrafen i och med RP 122/2024 tillsammans med detta förslag kommer att leda till en hög tröskel som är svår att överskrida.

Risken är alltså att funktionshinderservicelagen går samma öde till mötes som socialvårdslagen. Den är fint och exemplariskt skriven på ett sätt som omfattande och mångsidigt beaktar personer med olika funktionsnedsättningar, men som det framkommit i Funktionshinderforums preliminära utredningar är yrkespersonerna inom socialvården medvetna om att personer med funktionsnedsättning som flyttas över till seniorservicen vid 65-årsålder inte får den service de behöver. Mer om detta framgår i NKL:s utlåtande.

Det att tillämpningsparagrafen, inklusive dess motiveringar, nu bara behandlar samma aspekter som RP 191/2022 och RP 122/2024, och därtill innehåller många andra problematiska meningar som kan anses direkt eller indirekt strida mot lagens syfte i 1 §, kommer inte att göra situationen något bättre för dessa grupper av mellanfallare. Risken är att förslagen med sina formuleringar och valda synvinkel kommer att påverka lagtillämparna i socialvården, och de kommer i allt större utsträckning att medvetet eller omedvetet "stänga ut" personer med synnedsättning, kognitiva problem som en följd av hjärnskada, hjärntumör, borrelia eller dylikt från funktionshindersservicelagen.

Dessa grupper av personer med funktionsnedsättning har så pass mycket utmaningar i vardagen att serviceformerna i socialvårdslagen inte nära på räcker till, om sådan service alls kan erbjudas enligt de tillämpande behovskriterierna i välfärdsområdet eller på basis av de anslag som välfärdsområdet reserverat till serviceformen.

Därmed kommer lagförslaget i sin nuvarande form riskera att förstärka en redan existerande diskriminerande praxis i välfärdsområdena och urholka centrala rättsprinciper. Dess kumulativa effekter tillsammans med andra socialpolitiska nedskärningar har inte beaktats tillräckligt.

Sammanfattande bedömning av problematiken kring att de specifika serviceformerna inte specificeras

Lagförslaget bör förkastas, eller åtminstone bör den föreslagna lagparagrafen ändras avsevärt, inklusive motiveringarna i utkastet.

Den vid årsskiftet ikraftträdda funktionshindersservicelagen öppnas nu igen, men förslaget har inte preciserats på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter. Därtill korrigerar det inte heller de brister som RP 191/2022 förde med sig. Grundproblematiken i den är att RP 191/2022 till stor del beaktar tidigare specialomsorgens synvinkel och en del av mellanfallarproblematiken medan tidigare handikappservice inte behandlas lika ingående, särskilt vad gäller de specifika serviceparagraferna. Detta har lett till att personer som tidigare omfattades av funktionshinderservicen har flyttats över till allmänna lagstiftningen trots att de fortsättningsvis borde omfattas av funktionshinderservicen. Något som också hänt speciellt för den service som familjerna tidigare fick via specialomsorgen.

Exemplen i motiveringarna till de enskilda serviceparagraferna är så pass ensidiga och kortfattade att det innebär att även om tillämpningsparagrafen med tillhörande motiveringar nu ändras i förhoppningen att det kan klargöra oklarheterna vad gäller vem som omfattas av den nya funktionshindersservicelagen, kommer det inte att ändra situationen för de personer med funktionsnedsättning som redan varit ”mellanfallare” och inte inkluderats i tillräcklig mån i exemplen i RP 191/2022.

Därtill kommer de snäva exemplen som ger en indikation i de specifika motiveringarna till de olika lagparagraferna att skapa många nya grupper av ”mellanfallare”, inte minst de med synnedsättning, synnedsättningar på grund av hjärnskada, men även personer med bland annat hjärninfarkt, hjärnskada, svår psoriasis, ALS, MS, svårdiagnostiserade sjukdomar eller lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Denna problematik rättades inte trots kritik av sakkunniga.

FSS korta följande svar på frågorna i begäran om utlåtande (VN/9727/2025)

2. Gör bestämmelsen om livsskeden tillsammans med specialmotiveringarna det lättare att bedöma när det är fråga om ett sådant behov av hjälp och stöd som bör tillgodoses genom de tjänster som det föreskrivs om i lagen om funktionshinderservice?

• Nej
  • Här kan ni motivera ert svar eller ge ändringsförslag:
• Svaret är nej så länge som det inte ändras i vad som nu är skrivet i tillämpningsparagrafen (se NKL:s ändringsförslag på paragraf) och så som det nu är skrivet i utkastet till propositionstext. Endast ena kan inte bara ändras utan båda bör korrigeras.
• Motivering till nej-svaret ovan ingår på många ställen direkt och indirekt i utlåtandet nedan

3. Garanterar förslaget att de personer med funktionsnedsättning som fått funktionshinderservice tidigare får funktionshinderservice också när de är äldre?

• Svaret är nej så länge som det inte ändras i vad som nu är skrivet i tillämpningsparagrafen (se NKL:s ändringsförslag på paragraf) och så som det nu är skrivet i utkastet till propositionstext. Endast ena kan inte bara ändras utan båda bör korrigeras.
• Motivering till nej-svaret ovan ingår på många ställen direkt och indirekt i utlåtandet nedan

4. Är den föreslagna bestämmelsen om livsskeden ett tillräckligt komplement till det tillämpningsområde som redan godkänts med tanke på att lagen om funktionsservice ska förbli en speciallag?

• Nej, om syftet är att stifta en speciallag som innebär att alla som behöver och har rätt till funktionshinderservice får det.
• Ja, om man menar att lagförslaget kommer att leda till att funktionshinderservicelagen blir en ”ytterst” speciallag, vilket innebär att många med funktionsnedsättningar vars behov inte kan tillgodoses av socialvårdslagen eller någon annan primär lag blir utanför.
  • Vissa grupper, såsom autister, som tangerats extensivt i alla regeringspropositioner och även detta utkast kommer kanske inte att falla mellan stolarna, men många andra funktionshindergrupper kommer fortfarande att göra det (hjärnskada, neurologiska problem, svår psoriasis, ALS, MS, svårdiagnostiserade sjukdomar som leder till funktionsnedsättningar med mera – alltså de som inte tidigare fått service enligt specialomsorgslagen och/eller handikappservicelagen på grund av i princip krav på diagnosen intellektuell funktionsnedsättning eller kravet på svår funktionsnedsättning).
  • Detta skulle nu ändras i denna lag då det individuella behovet av hjälp och stöd samt självbestämmanderätten, jämlikhet och rätten till självständigt liv skulle i alla fall enligt tanken i större omfattning än tidigare tryggas och beaktas i funktionshinderservicelagen. Och även många ”nya” funktionshindergrupper (sådana som tidigare fått service enligt specialomsorgslagen och/eller handikappservicelagen; lindrig intellektuell funktionsnedsättning, personer med syn- eller hörselnedsättning osv) faller mellan stolarna med andra ord.
  • Här kan ni motivera ert svar eller ge ändringsförslag:
• Svaret är nej på det sätt som avses i frågan, så länge som det inte ändras i vad som nu är skrivet i tillämpningsparagrafen (se NKL:s ändringsförslag på paragraf) och så som det nu är skrivet i utkastet till propositionstext. Endast ena kan inte bara ändras utan båda bör korrigeras.
• Motiveringen till nej-svaret – om syftet är att stifta en speciallag som innebär att alla som behöver och har rätt till funktionshinderservice får det – ingår på många ställen direkt och indirekt i utlåtandet nedan.
• Det bör även observeras att det inte bara handlar om lagen i sig utan även hur lagen reflekterar på den praktiska tillämpningen i socialvården. Om lagen innefattar indirekta hänvisningar eller antydningar om vilka funktionshindergrupper som ska prioriteras och vilka nedsättningar, vare sig de följer av sjukdomar i senare livsskede eller är medfödda, som anses överskrida tillämpningströskeln för funktionshinderservicelagen.
• Detta gäller särskilt så länge man fortfarande sänker på behörighetskraven genom lag, socialvårdspraxis samt organisationsförändringar (vem är det som fattar beslutet [keskitetty palveluohjasyksikkö ja keskiteytyn palveluohjausyksikön johtaja] i vilken serviceenhet [funktionshinderservice, äldrevård, socialvård för personer i arbetsför ålder osv.] personer placeras i; är det i vilken serviceenhet socialarbetare och socionomer eller andra med lägre utbildningsnivå placeras i, hur många socialarbetare och specialiserade socialarbetare man avskedar och anställer osv.).

5. Andra kommentarer om propositionen

• Se utlåtandet nedan.
  • Det innefattar både allmänna delar om FSS ståndpunkt och tankar och åsikter om lagförslaget, samt detaljerade förslag på förändringar till motiveringarna i utkastet till propositionen.
  • FSS stöder NKL:s förslag på tillämpningsparagrafen för funktionshinderservicelagen i 2.4§ och kommer inte att ge ett eget förslag till ändring av 2.4 §

Läs hela vårt utlåtande (pdf)

Här kan du läsa FSS senaste utlåtanden.